Kan inte sluta tänka på barn, men vill inte ha barn
Kvinna, 30 år, äldre sambo som har barn.
Under drygt ett års tid har min biologiska klocka ringt olidligt högt. Det började med att jag började må så otroligt dåligt och med det kom skuldkänslor, hur skulle jag kunna ta hand om ett barn om jag inte ens kan ta hand om mig?
Efter en tid fick jag en uppenbarelse att jag inte ens behöver skaffa barn, och ångesten släppte. Det var så otroligt befriande! Dock dröjde inte lyckan länge och jag sitter igen söndergråten för att jag mår dåligt och jag kan inte skuta tänka på barn - trots att jag inte vill ha barn!
Flera gånger om dagen kommer det upp tankar, du kommer ångra dig när du blir gammal, det är inte värt alla riskerna, barn är fint, barn är inte nödvändigt, alla har ju barn, varför kan jag inte sluta tänka på barn?
Jag säger inte att jag aldrig kommer skaffa barn, men när jag gör det vill jag göra det för att det är rätt i livet, inte för att mina hormoner säger det eller pga yttre press.
Min sambo har redan ettt stort barn och känner ingen större lust att börja om, samtidigt som han inte säger nej.
Jag undrar om det finns fler i min situation eller om det finns några frivilligt barnlösa som kan hjälpa stilla mina hormon-styrda tankar.