FARMOR?

Håller med

Jag skulle aldrig bete mig mot ett barn som din mans mamma gjort mot din dotter. Men om jag hade varit du så hade jag kompenserat dottern för de presenter hon inte längre får hellre än att äventyra det mindre barnets relation till farmor. Det är ju inte bättre av dig att straffa det gemensamma barnet är det är av farmor att strunta i barnet sedan tidigare förhållande. 

Vi har en komplicerad familj. Min förste man dog när vår son bara var en baby och jag har nu två barn med min nuvarande man samt två av deras kusiner som fosterbarn. Detaljerna är inte så viktiga, det blir i alla fall en himla massa far- och morföräldrar. Vi har fått klargöra ett antal gånger att alla barnen ska behandlas lika vid umgänge. De får givetvis träffa sina barnbarn en och en med och hur de sedan väljer att göra med arv och annat är en annan sak, men när vi träffas som en familj så är vi alla lika. Endast äldste sonens farföräldrar har haft egentliga problem att acceptera det, men vi har löst det så att de kan sätta undan sparpengar till bara honom och sedan ge mindre presenter till alla.
Jag ville mest säga att vi med har haft konflikter om detta och lyckats lösa dem på ett ganska ok sätt. 

Håller med

Då borde hon kanske inte leka farmor till sitt biologiska barnbarn heller,framför TS dotter,om man ska se det så.
Det är riktigt fult gjort av henne!
Det är inte flickans fel att TS svärföräldrar har gjort sig osams med TS.

Hon leker inte farmor åt sitt barnbarn, hon ÄR farmor till det.
Sen håller jag med de som skriver att hon inte skulle gått all in från början med ts barn.

Håller med om att hon skulle legat lågt redan från start.
Men sen är det ju som med alla andra styvbarn, skär det sig med föräldern så har de inga band alls till barnet. Men sen går det åt båda hållen, föräldern kan hålla sitt barn därifrån, eller som nu att den utan band backar rejält.

Jag var lite ironisk. Jag tycker att det är fruktansvärt fult av henne att ge presenter till sitt biologiska barnbarn men inte till flickan. Trots att hon gjort det tidigare.
Flickan är så pass stor nu att hon förstår.
Om farmodern inte gjort sig osams med TS så hade hon kanske fortsatt att behandla flickan på samma sätt som sitt barnbarn.
Så hon straffar ju alltså flickan pga att det är en fnurra på tråden mellan henne och TS. Det är inte ok!

Och nu straffar ts det yngre barnet för att det är en fnurra på tråden mellan ts och barnets farmor. Inte mer okej det heller, tycks det mig.

Nej,det kan jag i och för sig hålla med om.
Hon kunde ju själv köpa presenter åt båda barnen tills farmor har insett att det hon gör är fel.
Om ni barnen måste ha presenter.

Har bonusbarnbarn har aldrig gjort någon skillnad på dom och barnbarnen
Alla barn är allas barn och ska behandlas lika

Va?
Hon ÄR farmor till det lilla barnet för guds skull!

Jag var ironisk! Men jag förstår om det inte framgick då jag var lite otydlig.
Men jag tycker fortfarande inte att man plötsligt ska börja göra skillnad på barn som man tidigare har behandlat som sina egna.
I synnerhet inte pga att man gjort sig osams med barnets föräldrar.

Ärligt talat tror jag inte på det där att ta till sig andras barn som sitt eget barn eller barnbarn.
Skulle förhållandet ta slut t ex så är det ju stor "risk" att även barnet försvinner.

Och hur roligt skulle det vara att "spela farmor" när föräldern sedan träffar en ny?

Nej, snäll och inkluderande kan man vara utan att ta på sig en roll som t ex farmor.
Så tycker jag.

Som vuxen är det nog inte för svårt att förstå att relationen nu är förändrad, och så kan man lära sig att anpassa sig. Så farligt är det nog inte att ta till sig ett barn som i nuläget finns i ens familj.

Det kan du gärna göra om du känner för det.

Själv är jag inte i den situationen som tur är. Men OM det skulle hända så skulle jag inte ta till mig barnet som mitt barnbarn.
Jag kan ev vara en vuxen vän till barnet men inte mer än så.

Jag är inte mycket för det där med "nuläget". De barn som mina barn får är mina barnbarn oavsett vad föräldrarna gör med sitt förhållande.

Men den här farmodern verkar ju inte ens vara snäll och inkluderande.
Hon åter det gå ut över barnet att hon själv gjort sig osams med TS.
Och det är ingenstans ok. 
Det är ett barn vi pratar om. Inte en vuxen som kan förstå varför andra reagerar på ett visst sätt.
Och barn kan ju själva ta på sig skulden för att någon beter sig illa mot dem,fast det inte är deras fel.
Så även om flickan inte är farmoderns biologiska barnbarn så borde farmodern ändå försöka bete sig som den vuxna människa hon ska föreställa vara.

Sorglig kvinna, "farmor".

Jag tycker att ni ska säga sanningen till barnen. Täck inte upp för farmor och köp presenter som ska vara från henne. Tänk om det kommer fram sen? Vad lurad dottern ska känna sig, av både er och farmor.

Nej säg sanningen och låt barnen få veta att det (tyvärr) finns alla sorters människor här i världen. Poängtera verkligen att det inte handlar om barnet/barnen utan om hur farmor är som person.