Allt går om man bara vill. Jag bor själv i en 2:a med mitt barn. Hyran ligger på 7300 kronor/månad och jag har 16000 kronor efter skatt (om jag inte måste vabba, vilket händer nästan varje månad!) inget bostadsbidrag eller andra bidrag eftersom jag och min exman inte har fått igenom vår skilsmässa än, av olika anledningar.
Jag var så himla rädd att jag inte skulle klara av det, men man gör det om man bara försöker. Det som har räddat mig mest ekonomiskt är faktiskt att köpa mat via nätet. Det sägs ju att det är dyrare, men om man verkligen är ute efter att jämföra priser, så är det verkligen lättare att handla över nätet eftersom man kan skriva "ketchup" och sedan sortera på pris eller på jämförelsepris. Står man i en fysisk butik med trött unge så är det lättare att bara i farten ta det märke som man brukar. Det billigaste sättet att handla mat via nätet är att man hämtar det själv i butik, för då betalar man bara för plockavgiften (som är omkring 50 kronor) och det tjänar man på om man storhandlar på det viset varje månad.
Sedan gäller det att man sparar och att man inte blir hemmablind av att man faktiskt klarar sig jäkligt bra de första månaderna. Det misstaget gjorde jag. Jag lyckades spara ihop några tusenlappar på några månader och tyckte sedan att det var ju kanon, för då kunde jag köpa grejer till mitt barns rum (jag hade nästan inget.) Det var mitt största misstag, för sedan - ett par månader senare så råkade jag ut för en olycka och blev sjukskriven under 6 veckor. Det blev katastrof, eftersom jag inte hade någon buffert kvar, och ett felaktigt sjukintyg gjorde att ersättningen från FK blev kraftigt försenad. Det hade gått åt helskotta om inte min mamma hade kunnat bidra ekonomiskt, och att jag hade kunnat ta ett privatlån. Nu har det gått ett halvår sedan dess och jag är nästan tillbaka på en okej ekonomi igen, men måste betala av på ett privatlån fortfarande.