Att bli tagen för givet

En relation handlar ofta om kompromisser, det är ofrånkomligt.

Men när man mer eller mindre känner sig tagen för given, nonchalerad och osedd, då är det inte bra. Så t tör på både mående och självkänsla.

Att stanna i en relation som är bra IBLAND, när HAN varit gullig, det är destruktivt skulle jag säga.

Du är i någonting du inte trivs i , som du egentligen inte vill ha. Erkänn det för dig själv först och främst.

Det är tungt, jag vet. Men det är inte kul att leva i en relation som hela tiden gör en besviken och ledsen heller.

Jag tycker det låter som att ni har helt olika behov, och att det är du som anstränger dig i relationen. Inte han, eftersom han har mindre behov av dig än du av honom.

En relation handlar ofta om kompromisser, det är ofrånkomligt.

Men när man mer eller mindre känner sig tagen för given, nonchalerad och osedd, då är det inte bra. Så t tör på både mående och självkänsla.

Att stanna i en relation som är bra IBLAND, när HAN varit gullig, det är destruktivt skulle jag säga.

Du är i någonting du inte trivs i , som du egentligen inte vill ha. Erkänn det för dig själv först och främst.

Det är tungt, jag vet. Men det är inte kul att leva i en relation som hela tiden gör en besviken och ledsen heller.

Jag tycker det låter som att ni har helt olika behov, och att det är du som anstränger dig i relationen. Inte han, eftersom han har mindre behov av dig än du av honom.

"Han har tidigare erkänt att han tagit mig för givet. Ändå fortsätter han, fast han vet att jag blir orolig och det gör mig så ledsen." 

Frågan är väl mer varför du fortsätter i den här relationen? Att vara lycklig bara ibland och olycklig resten av tiden är inte en bra, trygg och sund kärleksrelation. 

Till slut kommer du att sätta samma låga värde på dig som han redan har gjort. Och att förlora sitt självvärde och sin självkänsla är smärtsamt och det tar lång tid att komma igen till den man var innan. 

Hade han verkligen älskat dig och värdesatt dig så hade han naturligtvis inte behandlat dig som han gör. Det är den bistra sanningen och så får du själv välja hur du vill må och leva ditt liv. 

"Han har tidigare erkänt att han tagit mig för givet. Ändå fortsätter han, fast han vet att jag blir orolig och det gör mig så ledsen." 

Frågan är väl mer varför du fortsätter i den här relationen? Att vara lycklig bara ibland och olycklig resten av tiden är inte en bra, trygg och sund kärleksrelation. 

Till slut kommer du att sätta samma låga värde på dig som han redan har gjort. Och att förlora sitt självvärde och sin självkänsla är smärtsamt och det tar lång tid att komma igen till den man var innan. 

Hade han verkligen älskat dig och värdesatt dig så hade han naturligtvis inte behandlat dig som han gör. Det är den bistra sanningen och så får du själv välja hur du vill må och leva ditt liv. 

Kloka ord!

Men sista stycket... behöver inte alls vara så. Det kan handla att man har helt olika sätt och förmåga att visa uppskattning och ge bekräftelse. Behöver inte vara fel på partnern, kan vara så att man helt enkelt har olika behov!

Vilket TS och hennes sambo verkar ha.

Helt enig. Jag är mycket lik din sambo i beteende och måste inte ha sms eller telefonkontakt varje dag med min fru om jag är ute och reser med jobbet eller när jag är på jobbet eller tränar. Ska jag inte kunna lämna hemmet 8 timmar en dag utan att behöva "bevisa" min kärlek även på jobbet? Jag har mkt att göra som det är varje dag och om frun hade pressat mig att höra av mig så snart hon vill få tag i mig så hade jag blivit irriterad. I min värld känns du lite klängig för jag får uppfattningen att du vill ha kontakt med sambon flera ggr per dag. Jag säger dock inte att detta är fel ur ett objektivt perspektiv. Poängen är att människor är olika, har olika behov och bara du kan avgöra vad du behöver/kräver och hur viktigt dessa saker är för dig. Känner du dig taget för given är det givetvis inte bra.

Flertalet som har svarat vill ju få det till att din sambo är en dålig person men det håller jag inte alls med om. Däremot verkar ni inte vara helt samspelta och balanserade när det gäller hur mycket och hur ofta kontakt ni behöver ha med varandra. Det är en ganska svår sak att lösa om man planerar ngt långvarigt och inte är helt synkade där.

Jag börjar mer o mer förstå att vi har olika behov. Precis som du säger! Att det inte är att han är nonchalant utan för honom är det inte konstigt att man irne hörs av alls. Jag förstår det. Frågan är om man klarar av en relation där man har olika behov utan att båda kommer må dåligt?