Att bli tagen för givet

Precis. För egen del tror jag att det blir svårt. Att du mår dåligt av att inte känna dig prioriterad vet du redan och växlar man till hans perspektiv så är det inte heller bra. I hans skor skulle jag ha känt konstant press/stress att vara tvungen att höra av mig ofta till dig så att du känner dig sedd och älskad. Hade jag sedan missat att höra av mig eller om du igen skulle säga att jag hör av mig för sällan (att jag inte prioriterar dig och tar dig för given) skulle jag förmodligen få skuldkänslor och känna mig som en dålig person. Då skulle båda må dåligt och inte för att någon av oss är ett elakt pucko utan pga av olika känslor/behov.

För att få ett annat resultat än att båda blir olyckliga behövs en av två ändringar. Sambon ändrar sitt beteende så att de matchar dina behov eller du ändrar dina behov så att de matchar sambons beteende. Vanligtvis är det lättare att ändra beteenden än känslor och behov. Samtidigt måste en beteendeändring vara genuin och inte kännas påtvingad för att vara långsiktigt hållbar och inte slå tillbaka mot hans välmående. Är hans beteende inte i linje med hans verkliga känslor blir det negativa känslor i hans inre och han kommer att känna sig falsk mot sig själv.

Hoppas iaf att ni hittar en lösning.

Precis. För egen del tror jag att det blir svårt. Att du mår dåligt av att inte känna dig prioriterad vet du redan och växlar man till hans perspektiv så är det inte heller bra. I hans skor skulle jag ha känt konstant press/stress att vara tvungen att höra av mig ofta till dig så att du känner dig sedd och älskad. Hade jag sedan missat att höra av mig eller om du igen skulle säga att jag hör av mig för sällan (att jag inte prioriterar dig och tar dig för given) skulle jag förmodligen få skuldkänslor och känna mig som en dålig person. Då skulle båda må dåligt och inte för att någon av oss är ett elakt pucko utan pga av olika känslor/behov.

För att få ett annat resultat än att båda blir olyckliga behövs en av två ändringar. Sambon ändrar sitt beteende så att de matchar dina behov eller du ändrar dina behov så att de matchar sambons beteende. Vanligtvis är det lättare att ändra beteenden än känslor och behov. Samtidigt måste en beteendeändring vara genuin och inte kännas påtvingad för att vara långsiktigt hållbar och inte slå tillbaka mot hans välmående. Är hans beteende inte i linje med hans verkliga känslor blir det negativa känslor i hans inre och han kommer att känna sig falsk mot sig själv.

Hoppas iaf att ni hittar en lösning.

Precis. För egen del tror jag att det blir svårt. Att du mår dåligt av att inte känna dig prioriterad vet du redan och växlar man till hans perspektiv så är det inte heller bra. I hans skor skulle jag ha känt konstant press/stress att vara tvungen att höra av mig ofta till dig så att du känner dig sedd och älskad. Hade jag sedan missat att höra av mig eller om du igen skulle säga att jag hör av mig för sällan (att jag inte prioriterar dig och tar dig för given) skulle jag förmodligen få skuldkänslor och känna mig som en dålig person. Då skulle båda må dåligt och inte för att någon av oss är ett elakt pucko utan pga av olika känslor/behov.

För att få ett annat resultat än att båda blir olyckliga behövs en av två ändringar. Sambon ändrar sitt beteende så att de matchar dina behov eller du ändrar dina behov så att de matchar sambons beteende. Vanligtvis är det lättare att ändra beteenden än känslor och behov. Samtidigt måste en beteendeändring vara genuin och inte kännas påtvingad för att vara långsiktigt hållbar och inte slå tillbaka mot hans välmående. Är hans beteende inte i linje med hans verkliga känslor blir det negativa känslor i hans inre och han kommer att känna sig falsk mot sig själv.

Hoppas iaf att ni hittar en lösning.

Men skulle inte de flesta VILJA höra av sig till sin sambo om man inte setts på en vecka? Jag förstår inte hur det kan vara en press. Varför är man i ett förhållande om man tycker att det är betungande att skicka ett sms till sin partner? Jag får inte ihop det riktigt.

Om jag har ett missat samtal från min vän/bekant/mamma/partner- ja då ringer jag givetvis tillbaka. Allt annat vore respektlöst. Kan faktiskt inte se det normala i att strunta i någon så.

Fler synpunkter?

Vi har det så himla bra när det är bra... Men orkar inte vara ledsen och känna mig bortprioriterad och dissad från o till.

Det är ju bara du som kan avgöra om det är så här du vill ha det, oavsett orsakerna till det. Han lär nog inte ändra sig så frågan är om du kan och vill leva med det eller inte. Bestämmer du dig för att du vill det så får du acceptera att så här är han och så här kommer det alltid att vara så länge ni är ihop. 

Så tror jag också.

Det gäller nog bara att bestämma sig för om man vill fortsätta såhär eller inte, för har man olika behov av t ex närhet, bekräftelse, umgänge, tvåsamhet etc, så har man. Det kommer inte gå att ändra, då måste ju den ena parten köra över sig själv, och gå med på något som inte känns naturligt för den. Någon måste ändra sig för att den andra ska bli nöjd. Eller båda måste ändra sig och ingen är nöjd.

Så tror jag också.

Det gäller nog bara att bestämma sig för om man vill fortsätta såhär eller inte, för har man olika behov av t ex närhet, bekräftelse, umgänge, tvåsamhet etc, så har man. Det kommer inte gå att ändra, då måste ju den ena parten köra över sig själv, och gå med på något som inte känns naturligt för den. Någon måste ändra sig för att den andra ska bli nöjd. Eller båda måste ändra sig och ingen är nöjd.

Går det eller är det dömt att misslyckas?

Ingen aning.

Tror det är svårt att få det att lyckas om man i grunden har så olika behov.

Ingenting kommer iaf lösa sig av sig själv.

Vem ska anpassa sig, du eller han?

Ska man behöva anpassa sig varje dag, varje månad, år efter år?

Kanske du ska ta tag i dina bekräftelsebehov hellre än att han ska höra av sig och bekräfta oftare och mer?

Jag bara spånar.

För att bara gå omkring och känna sig osedd (du), eller otillräcklig (han) är ju inte kul. Och ha det bra när det är bra, dvs någon har gjort avkall eller ansträngt sig.

Nä jag håller med. Han känner sig ofta otillräcklig sger han. Inre bara pga mig. Ja de e svårt dt här. Älskar honom så mycket.

Fler kommentarer?

Undrar fortfarande om du menar att ni måste höras flera gånger om dagen när ni jobbar? Varför ni ses ju på kvällen om ni bor tillsammans. Att inte höra av sig på en vecka kan jag tycka är lite väl menförstår om han ville ha en pasu från alla krav om det i vardagen innebär att höra av sig flera.gpnger på arbetstid. Vad har ni eg att prata om varje gång?