• Anonym (Hur göra?)

    Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

    Jag har som jag har skrivit om i flertalet trådar levt på aktivitetsersättning sedan 2010 av anledningar som jag ej kommer att gå in på i denna tråd. sedan sep har jag varit på en daglig verksamhet 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar.

    Nu hade vi ett uppföljningsmöte där en person från den dagliga verksamheten deltog tillsammans med min handläggare på kommunen och min handläggare på FK.

    I Min planering från tidigare i höstas står det att planen är att jag ska föras över till arbetsförmedlingen runt årsskiftet och komma ut i arbetsträning vid ca. jan/feb

    Jag har själv de senaste månaderna mer och mer funderat på att det bästa kanske är att börja studera i och med att jag saknar en gymnasieutbildning.

    Försäkringskassan och de andra som deltog på mötet var dock inte av samma åsikt. Detta baserade de på att det i så fall kommer att bli knepigt med min framtida försörjning i och med att jag fyller 30 i början på juni 2019.

    Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga nu i dec då mitt nuvarande beslut på samma bidrag grå ut. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet.


    Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer en längre tid att handlägga detta.

    När jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom att jag inte skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall utan jag kan höja min arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.


    Dessutom kan man, vad jag har förstått det som, bara ha sjukpenning i ungefär ett år och sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

    För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning för tiden jag ej kan arbeta.


    Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN trots att man ej studerar 100% måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.


    Detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.


    Jag är osäker på om jag kan studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25% vilket jag tar upp i en annan tråd. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.


    En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju i ett sådant läge vilja att lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

    Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej har prova först att studera i läge omfattning.

    Skulle jag börja studera nu och beviljas bidrag av FK samt att det sedan visar sig att jag ej klarar studier då kommer min 30-årsdag att passera samt att ingen kommer vilja anställa mig. Börjar jag igen på daglig verksamhet efter 30-årsdagen får jag ingen aktivitetsersättning eller sjukersättning, ej heller sjukpenning eftersom denna bara betalas ut om man har en anställning med lön.

    Alltså kan jag efter 30-årsdagen hamna utanför både arbetsmarknaden och sjukförsäkringssystemet och då tvingas att söka försörjningsstöd om jag ej har visat hur mycket jag klarar av i ett arbete. 

    Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där. Det känns då liksom bättre att studera och göra något mer effektivt av min tid.


    Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig. Hur hade ni gjort och vad anser ni att jag bör göra i detta läge,

    Vill jag börja studera i jan måste jag typ ansöka nu, sista ansökningsdagen är 8 dec i min kommun.

  • Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?
  • Anonym (daglig verksamhet)

    Det är ett snår det där med aktivitetsersättning etc. 

    Det är så dumt att man inte får prova på att jobba utan att aktivitetsersättningen dras in, Ok om den dras in med samma summa som man får i lön, men att den dras in helt är befängt!

    Kanske kan din dagliga verksamhet vara på en arbetsplats där du får prova på att jobba med sådant du kan tänka dig? Då får du prova på, men ersättningen påverakas inte. 
    Du kan själv kolla med olika företag om de kan tänka sig att ha dig där under en månad eller så för att du ska få prova på yrket. Det kommer ju inte kosta dem mer än någon som sätter dig in i arbetet och du kommer ju antagligen kunna göra arbetet själv efter en v eller så, men det behöver man ju inte prata högt om utan låtsas som att du har en handledare hela tiden, även om du bara har denne till frågor etc. 

    Meningen är ju att du ska prova på om det är ett yrke för dig och om du kan klara av det. 

  • Anonym (S)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-17 02:46:36 följande:

    Allra helst ser jag att slaveriet med att arbeta och konsumtionssamhället osv. ändras i grunden och att basinkomst betalades ut till alla. Men nu ser inte verkligheten ut sådan och för att få sin försörjning och slippa leva på myndigheterna måste man arbeta. Detta är jag då tvungen till och vill göra för att göra rätt för mig. Nu har jag ett extra stort sömnbehov, har aldrig jobbat tidigare plus en del annat. Då är det orimligt att ens tro och ens försöka börja med att jobba heltid. Jag är realist och kan sätta mig in i hur det skulle gå då samt att jag känner mig själv. Det skulle inte gå alls att gå från noll till heltid. Hade jag varit yngre hade jag ju kunnat jobba i lägre omfattning på sommarlovet eller sett till så att jag hade kunnat praktisera under skoltiden som man brukar. Då hade jag haft lite erfarenhet av arbete och det hade varit lättare att gå på fler timmar idag.

    Jag har aldrig vågat börja arbeta tidigare i livet därför att jag dels inte har någon utbildning och ingen erfarenhet samt att jag har varit rädd att bli utan inkomst. Samtidigt har jag alltid haft ett stort sömnbehov och jag har allt som oftast sovit 10 timmar. När jag var barn ka jag mig oftast vid 20 och vaknade vid 6-6.30. Detta har gjort att jag inte har vågat att ta ett arbete tidigare i livet. Osäkerheten för min försörjning har varit förstor för att våga testa. Hade mitt sömnbehov inte sett ut som det gör och jag hade haft en utbildning redan för säg 10 år sedan då hade jag ju fixat mig ett jobb på en gång.

    Att jobba gratis eller ta ströjobb för att få erfarenhet och meriter har inte heller fungerar i och med att min aktivitetsersättning då har kunnat dras in. Minsta möjliga snesteg så vips dras hela ersättningen in och jag står utan pengar till hyran. Det är bl. a. detta som har orsakat att jag inte har jobbat tidigare trotts att jag har velat. Men nu vill jag jobba ännu mer än förut för att kunna höja min inkomstoch få ett bra liv men det ser mörkt ut.

    Chanserna ser väldigt mörka ut om jag ska göra som myndigheterna tycker. Då har jag kanske lagom fått en hyfsad inkomst till min 50- eller 60-årsdag. Jag måste tydligen ta tag i saken på egen hand och strunta i myndigheterna.

    Söka jobb och se i fall jag får ett. Men jag ser inte ljust på framtiden det kan jag ju säga på en gång.


    Jag fick både volontärjobba, plugga och praktisera när jag hade aktivitetsersättning. Låter konstigt att du inte skulle få göra nåt
  • Tiina87
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-17 02:26:52 följande:

    Jag vill jobba och tjäna pengar det har jag ju förklarat om och om och om och om och om igen. Jag har till och med saxat från en annons till ett potentiellt arbete jag skulle kunna tänka mig att söka. Jag kanske har missat att mer ingående svara på exakt vilket arbete jag kan tänka mig. Men jag är inte helt klar på det än. Förutom då att jag har massor av intresseområden och saker som jag är duktig på.


    Så vad hindrar dig från att söka jobb och bli självständig? Du måste ju börja någonstans.
  • Tiina87
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-17 02:46:36 följande:

    Allra helst ser jag att slaveriet med att arbeta och konsumtionssamhället osv. ändras i grunden och att basinkomst betalades ut till alla. Men nu ser inte verkligheten ut sådan och för att få sin försörjning och slippa leva på myndigheterna måste man arbeta. Detta är jag då tvungen till och vill göra för att göra rätt för mig. Nu har jag ett extra stort sömnbehov, har aldrig jobbat tidigare plus en del annat. Då är det orimligt att ens tro och ens försöka börja med att jobba heltid. Jag är realist och kan sätta mig in i hur det skulle gå då samt att jag känner mig själv. Det skulle inte gå alls att gå från noll till heltid. Hade jag varit yngre hade jag ju kunnat jobba i lägre omfattning på sommarlovet eller sett till så att jag hade kunnat praktisera under skoltiden som man brukar. Då hade jag haft lite erfarenhet av arbete och det hade varit lättare att gå på fler timmar idag.

    Jag har aldrig vågat börja arbeta tidigare i livet därför att jag dels inte har någon utbildning och ingen erfarenhet samt att jag har varit rädd att bli utan inkomst. Samtidigt har jag alltid haft ett stort sömnbehov och jag har allt som oftast sovit 10 timmar. När jag var barn ka jag mig oftast vid 20 och vaknade vid 6-6.30. Detta har gjort att jag inte har vågat att ta ett arbete tidigare i livet. Osäkerheten för min försörjning har varit förstor för att våga testa. Hade mitt sömnbehov inte sett ut som det gör och jag hade haft en utbildning redan för säg 10 år sedan då hade jag ju fixat mig ett jobb på en gång.

    Att jobba gratis eller ta ströjobb för att få erfarenhet och meriter har inte heller fungerar i och med att min aktivitetsersättning då har kunnat dras in. Minsta möjliga snesteg så vips dras hela ersättningen in och jag står utan pengar till hyran. Det är bl. a. detta som har orsakat att jag inte har jobbat tidigare trotts att jag har velat. Men nu vill jag jobba ännu mer än förut för att kunna höja min inkomstoch få ett bra liv men det ser mörkt ut.

    Chanserna ser väldigt mörka ut om jag ska göra som myndigheterna tycker. Då har jag kanske lagom fått en hyfsad inkomst till min 50- eller 60-årsdag. Jag måste tydligen ta tag i saken på egen hand och strunta i myndigheterna.

    Söka jobb och se i fall jag får ett. Men jag ser inte ljust på framtiden det kan jag ju säga på en gång.


    Att sova från 20 till 6/6.30 som barn är fullt normalt.
  • Anonym (Hmm..//)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-16 23:28:37 följande:
    Dock strax under vad jag har idag. Och som det ser ut idag går det knappt ihop.
    Du har mer än så men klarar dig inte trots så extremt låg hyra? Vad gör du av med pengar på? Det är ju ca 7000 eller mer när hyran är betald, långt mer än jag har som jobbar heltid.
  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (Hmm..//) skrev 2018-11-17 13:34:03 följande:

    Du har mer än så men klarar dig inte trots så extremt låg hyra? Vad gör du av med pengar på? Det är ju ca 7000 eller mer när hyran är betald, långt mer än jag har som jobbar heltid.


    Jag betalar mat, hyra, el, gym, en sajt på nätet, försäkring, tv-avgift, SL-kort, telefon. Detta gör att pengarna går åt. Blir kanske någon hundralapp kvar som går åt senare. Typ 800-1000 kr i veckan på mat, SL-kort på strax över 500 kr för reducerat samt att det kommer höjas vid årsskiftet.

    Dessutom har jag frisör för 300-400 kr i månaden. Läkare och tandläkare/hygienisten var och varannan månad i samband med läkarintyg, provtagning för sömnen osv. osv. Så pengarna går åt. Nu behöver jag dessutom köpa nya skor snart och det går på 1000 kr.
  • Anonym (Hur göra?)

    Eller tandläkaren har inget med läkarintygen att göra men jag går ju dit ett par ggr om året. Typ två eller tre. Två-tre ggr hygienisten och en gång tandläkaren.

  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (Suck) skrev 2018-11-17 10:38:38 följande:

    Om du har ett så stort sömnbehov, varför sitter du och skriver vid datorn kvart i tre på natten?


    Nej jag satt inte vid datorn utan använde telefonen när jag låg i sängen. Vaknade en lite stund.
  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (S) skrev 2018-11-17 11:03:17 följande:

    Jag fick både volontärjobba, plugga och praktisera när jag hade aktivitetsersättning. Låter konstigt att du inte skulle få göra nåt


    Ja men då blir väl ersättningen vilande?,dessutom för att få plugga är det aktivitetsersättning vid förlängd skolgång som gäller. Man får tror jag jobba när man har aktivitetsersättning men det får typ bara vara en timme om dagen för att fortsatt få ersättningen utbetald. Man kan ha åtgärder för att rehablitera sig och samtidigt få ersättningen utbetald men inte om det är något som likställs med arbete tror jag. Men jag kan ha fel, jag är ingen expert på området.
  • Anonym (Hmm..//)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-17 13:58:44 följande:
    Jag betalar mat, hyra, el, gym, en sajt på nätet, försäkring, tv-avgift, SL-kort, telefon. Detta gör att pengarna går åt. Blir kanske någon hundralapp kvar som går åt senare. Typ 800-1000 kr i veckan på mat, SL-kort på strax över 500 kr för reducerat samt att det kommer höjas vid årsskiftet.

    Dessutom har jag frisör för 300-400 kr i månaden. Läkare och tandläkare/hygienisten var och varannan månad i samband med läkarintyg, provtagning för sömnen osv. osv. Så pengarna går åt. Nu behöver jag dessutom köpa nya skor snart och det går på 1000 kr.
    Skippa gymkortet, träna kan du göra ändå. Du äter extremt dyr mat, Max 200kr per vecka klarar man sig bra på om du handlar billig mat. Säg upp sajten på nätet och gå till en billig frisör. Finns frisörskolor där du kommer undan med Max en hundralapp och de är extremt duktiga.
    Varför går du så otroligt ofta till tandläkare/tandhygienist? Sköt tandborstningen ordentligt så räcker det med en gång var 3-5:e år.
    Du lever ju långt över dina tillgångar helt klart.

    Skippa pluggandet och sök ett jobb. Fattar inte varför du inte ens försöker det utan du bara ligger hemma och slappar samt tycker synd om dig själv och tycker att samhället ska ordna upp ditt liv. Så funkar det inte så ut och sök jobb!

    Om du dessutom bara är på din dagliga verksamhet 2 dagar per vecka så behöver du inte busskort utan det blir billigare att köpa enkelresor biljetter.
Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?