Väntar fel kön, krossat förhållande

Hur går det för dig ts?

Tack för att du frågar.

Vår son är nu 1 år. Han är glad, snäll, rolig och har redan så mkt personlighet. Älskar den där killen precis lika mkt som min dotter.

Hur det går annars... både och.

Hela familjen är ju mkt tillsammans då jag arbetar hemifrån fortf. Min fru är föräldraledig och verkar oftast ta det bra och leker och tar hand om sonen precis lika fint som dottern. Klär honom i fina kläder. Visst inte lika mkt engagemang som för dotter men .. andra barnet man har ju inte all tid i värden . Tar massa fina bilder på barnen ihop.

Vi letar hus för att ha något större att bo i och det känns som en positiv framåt syn.

Sommaren har ändå varit super och vi har gjort flera mysiga resor inom Sverige och skärgården.

Men... det är något som inte står rätt till fortfarande.

så fort någon på Instagram, vän, kollega mm får ett barn som är en tjej brister det.

Då är vi tillbaka på ruta nolll.

Vi har tyvärr inte kommit till en psykolog men känner att det är enda utvägen. Men hon vill inte. Varje gång jag frågar hur hon mår svarar hon att hon mår dåligt.

Hon säger att hon gråter i duschen och vågar knappt gå ut till lekplatsen för hon är rädd att bli konfronterad med andra familjer som har två tjejer.

Hennes blick blir stel och hela hennes kropp blir spänd.

Hon vill helst adoptera bort honom eller skiljas. Hon tycker att jag tvingat på henne något som hon inte vill och att hennes liv är förstört. Hon ångrat fortfarande att hon inte gjorde abort när hon fick reda på att det var en pojke . Du anar inte hur märklig det känns. Det är som hon håller masken inför familjen men när man frågar så släpper hon den och allt kommer fram.

Jag försöker nå fram med frågan om hur hon ser honom men det slutar alltid i att hon säger ... ?men det är ju en pojke, och jag vill inte ha en pojke. ?

Spelar ingen roll hur fin han är för

I slutändan har hon hängt upp sig på att det är en pojke.

Vet inte hur djupt ja orkar dra det. Skulle jag försöka prata om det varje kväll vet ja inte vart vi landar för det slutar alltid i som nämt ovan.

Fattar inte ... hon kör på annars med sitt liv. Försöker hålla sig i form och leva sunt. Finns där för familjen... det är som det är på film och när man stänger av så finns det ett vanligt liv och filmen är på låtsas.

Har hittat flera trådar med liknande historia som min här på familjeliv men vet inget hur det gick för dom sen.

Hela den här tråden är så sjuk att ni måste tro att det är ett dårhus men nej.. många skulle nog få upp ögonen på hur bra vi har det med 2 barn. Fått höra så många gånger under sommaren hur fina lugna barn vi har och att dom tycker vi är en sån fin familj.

Önskar bara att det var en dålig dröm som man kan vakna från så vi kanske har en chans att rädda vårt förhållande för det tar hårt på det just nu. Saknar det. Saknar min fru som hon var.

Tack för att du frågar.

Vår son är nu 1 år. Han är glad, snäll, rolig och har redan så mkt personlighet. Älskar den där killen precis lika mkt som min dotter.

Hur det går annars... både och.

Hela familjen är ju mkt tillsammans då jag arbetar hemifrån fortf. Min fru är föräldraledig och verkar oftast ta det bra och leker och tar hand om sonen precis lika fint som dottern. Klär honom i fina kläder. Visst inte lika mkt engagemang som för dotter men .. andra barnet man har ju inte all tid i värden . Tar massa fina bilder på barnen ihop.

Vi letar hus för att ha något större att bo i och det känns som en positiv framåt syn.

Sommaren har ändå varit super och vi har gjort flera mysiga resor inom Sverige och skärgården.

Men... det är något som inte står rätt till fortfarande.

så fort någon på Instagram, vän, kollega mm får ett barn som är en tjej brister det.

Då är vi tillbaka på ruta nolll.

Vi har tyvärr inte kommit till en psykolog men känner att det är enda utvägen. Men hon vill inte. Varje gång jag frågar hur hon mår svarar hon att hon mår dåligt.

Hon säger att hon gråter i duschen och vågar knappt gå ut till lekplatsen för hon är rädd att bli konfronterad med andra familjer som har två tjejer.

Hennes blick blir stel och hela hennes kropp blir spänd.

Hon vill helst adoptera bort honom eller skiljas. Hon tycker att jag tvingat på henne något som hon inte vill och att hennes liv är förstört. Hon ångrat fortfarande att hon inte gjorde abort när hon fick reda på att det var en pojke . Du anar inte hur märklig det känns. Det är som hon håller masken inför familjen men när man frågar så släpper hon den och allt kommer fram.

Jag försöker nå fram med frågan om hur hon ser honom men det slutar alltid i att hon säger ... ?men det är ju en pojke, och jag vill inte ha en pojke. ?

Spelar ingen roll hur fin han är för

I slutändan har hon hängt upp sig på att det är en pojke.

Vet inte hur djupt ja orkar dra det. Skulle jag försöka prata om det varje kväll vet ja inte vart vi landar för det slutar alltid i som nämt ovan.

Fattar inte ... hon kör på annars med sitt liv. Försöker hålla sig i form och leva sunt. Finns där för familjen... det är som det är på film och när man stänger av så finns det ett vanligt liv och filmen är på låtsas.

Har hittat flera trådar med liknande historia som min här på familjeliv men vet inget hur det gick för dom sen.

Hela den här tråden är så sjuk att ni måste tro att det är ett dårhus men nej.. många skulle nog få upp ögonen på hur bra vi har det med 2 barn. Fått höra så många gånger under sommaren hur fina lugna barn vi har och att dom tycker vi är en sån fin familj.

Önskar bara att det var en dålig dröm som man kan vakna från så vi kanske har en chans att rädda vårt förhållande för det tar hårt på det just nu. Saknar det. Saknar min fru som hon var.