Anonym (Anna) skrev 2019-09-15 18:07:19 följande:
Jag har GAD och panikångest. Jag har haft ångest på olika sätt hela livet men runt 15-års åldern blev det tydligt att det påverkade mitt liv avsevärt. Fick diagnos när jag var 18. Har ätit ssri-medicin (sertralin) och äter nu snri-medicin (venlafaxin). Har stått på medicin i 12 år nu (är 30). Har även atarax och sobril för akuta situationer.
Idag arbetar jag som högstadielärare och har två extra uppdrag på jobbet som innebär mycket ansvar. Jag vet att folk var skeptiska när jag började plugga till lärare eftersom det är ett otroligt krävande yrke. Det har dock gått hur bra som helst. För mig är det skönt att gå in i en jobbroll och lämna "privata Anna". De dagar ångesten är överjävlig och jag inte kan jobba så accepterar jag det. Jag har inte fler sjukdagar än mina kollegor.
Det som har fungerat bra för mig är stimulans. Min hjärna måste stimuleras och vara sysselsatt för att inte börja med katastroftankar och nojor. På fritiden läser jag mycket, diskuterar mycket och försöker ha aktiviteter.
Så bra att du hittat ett sätt att leva som gör att du mår bra! :)
Jag märker också att om jag tex har lediga dagar/lite stimulans, så kommer bekymringarna lättare. Mår bäst på jobbet, men ibland så är det svårt att komma till jobbet för jag oroar mig för att köra osv. Men på jobbet får man ett break från allt, man pratar med folk och får tänka på annat liksom. Jag har absolut ingen social ångest, utan mitt problem är att jag katastrof-tänker hela tiden. Speciellt om ekonomi och saker som kan kosta pengar - tex att bilen ska gå sönder...