Bok om otrohet: Den nakna sanningen

Trådens ämne är otrohet, på vilket sätt menar du att det jag skriver bryter mot trådens ämne?

Jag tror att det kan vara så här;

När vi är i ett förhållande och våra referensramar är relativt lika så har vi inga problem, instinktivt vet vi var gränserna går så att ens partner inte behöver oroas.

Om däremot parternas referensramar skiljer sig åt behöver man jobba på att hitta en medelväg där båda kan känna sig bekväma. 

Om ett förhållande baseras enbart på den enes referenser som den andre inte accepterar, då är det problem!! Då är det nog bäst att bryta

Med detta sagt så utesluter jag inte att otrohet kan ske i de bästa förhållande och något som vi måste lära oss att hantera. Endera accepterar vi att vår partner inte är ofelbar eller så gör vi klart för varandra att vi inte kan fortsätta. 

Jag tror inga förhållanden är immuna mot otrohet.

Jag vet av erfarenhet att man kan förlåta, man kan gå vidare med förhållandet efter en otrohet.

Tidens tand och att man tar förhållandet för givet är nog den största boven tror jag. De flesta vet att man måste vårda det gemensamma, men det hamnar ofta efter barn, karriär och annat. Man borrar ned huvudet och livspusslar ett par år och står där med en främling som man inte har speciellt mycket gemensamt med när man lyfter blicken.

Killen som sprang milen varje morgon och fixade kaffe på sängen är plötsligt blekfet med vikande hårlinje efter för många övertidstimmar på revisionsbyrån , semestersupande och bingeing på menlösa streamingserier.
Tydligen består det gemensamma numer bara av kylskåpsschemat över storhandling och vem som skjutsar sonen till innebandyn. Han fäller inte ens ned toalocket längre. 

- Utdrag från valfritt äktenskap efter 15 år. 

En del sunda åsikter och poänger här.

www.wellness.se/sex/a/dwjOwB/samanda-ekman-en-otrohet-ar-manga-ganger-en-blessing

HAHA!! Så jävla bra och träffsäkert faktiskt. 

Men man kan bara skärpa sig själv, är den andre helt uppgiven inför sitt utseende och inte heller ger uppmärksamhet så är det lätt att det spårar ur.

Fast om man har så extremt olika referensramar varför går man få öht in i en exklusiv relation när man vet mycket väl vilka referensramar som gäller kring trohet?

Och hur ska man kunna hitta en bra kompromiss om man inte är ärlig med sina önskemål och referensramar?

Japp, faktum är att det verkar vara väldigt poppis med otrohet även i bra relationer för om man ska tro enkäter som gjorts så verkar ju inte problem i relationen vara den vanligaste anledningen till otrohet utan spänning och ombyte. Så det kan absolut ske i den bästa av relationer. Dock tycker jag du generaliserar lite väl när du skriver att "Endera accepterar vi att vår partner inte är ofelbar". Jag menar visst alla människor gör misstag men alla gör absolut inte samma SLAGS misstag och alla slags misstag går kanske inte att likställa med varandra. Jag tror tex inte man kan säga att råka tvätta sin partners favorittröja i 90 grader är samma sak som att råka knulla sin partners syrra. Vissa misstag är betydligt större än andra och allt går inte alltid att förlåta.

Ja det går säkert att gå vidare tillsammans efter en otrohet, men det hänger inte bara på att den som blivit bedragen kan förlåta, det bygger lika mycket på att den som bedragit kan göra sig förtjänt av en andra chans. Att förlåta en person som varken ångrar sitt "misstag" eller gör ett dugg för att förtjäna en andra chans tror inte är att rekommendera. Sen ska man heller inte glömma att gå vidare tillsammans efter en otrohet och att gå vidare tillsammans efter en otrohet och vara lyckliga inte behöver vara samma sak, Det finns många som blir kvar för barnens skull eller av ekonomiska skäl.

Du har rätt i mycket. Givetvis är misstaget att vara otrogen mycket större än tvätt missen. Att det alltid blir konsekvenser håller jag helt med men det är väl kanske så att om förhållandet innan var bra så blir konsekvenserna också mindre. Det är lättare att förlåta och den skyldige vet hur hen ska göra för att skapa nytt förtroende. 

Däremot om relationen varit skakig innan blir den ju inte bättre efter en otrohet.

Problemet med att man lever kvar i relationer för barnensskull eller för ekonomins skull finns vare sig otrohet eller ej.

Precis... att vara människa och att alla kan göra misstag är ju en ganska dålig ursäkt för otrohet, dels för att det absolut inte är något litet "misstag" utan ett extremt stort misstag som får stora konsekvenser, och dels för att det är ett "misstag" som lång ifrån alla gör, alla människor beter ju inte sig på det sättet. Så att acceptera att ens partner är felbar behöver inte betyda att man accepterar vilka "misstag" som helst. 

Nja, snarare blir ju sveket ännu större om man haft en bra relation innan för då känns det ju ännu mer korkat och onödigt att såra och förnedra någon som älskar en och litar på en. Svek gör ju mer ont än andra lögner just för att det kommer från någon som stått dig nära och ju närmare man stått desto mer ont gör det såklart.

Jag skulle snarare vilja påstå att INGEN relation blir bättre av svek och lögner, oavsett hur bra eller dålig den varit innan, det är mer en fråga om hur dåligt.

Japp folk lever kvar i trasiga relationer även utan otrohet, men just denna tråd och diskussion handlar ju om otrohet och eventuell förlåtelse där jag påpekar att bara för att man fortsätter leva tillsammans inte behöver innebära att man förlåtit eller trivs i sin relation. Statistiskt sett så tror jag att de flesta faktiskt "förlåter" iaf initialt. Hur det ser ut efter några år tror jag däremot är en helt annan sak. Jag tror att det är ganska naturligt att klamra sig fast vid det kända och trygga när världen vänds upp och ner, men när man fått tid på sig att smälta det hela så är det inte säkert att man känner likadant som man gjorde innan. Att komma över ett svek är ju en process som tar lång tid och ett svek kan mycket väl ta död på kärlek. 

Vad jag egentligen ville säga är att  alla människor är olika, alla relationer är olika, vår förmåga att förlåta är olika. Jag säger inte att det ena bättre än det andra.

Jag säger inte att otrohet är något positivt, nej långt därifrån det vänder upp och ner på allt, men man måste ta sig an problemet  man fått på halsen. Man måste jobba på sitt förhållande om man vill fortsätta tillsammans. Det var i den kontexten jag skrev. 

En förutsättning för ett bra förhållande är kärlek och min erfarenhet är att kärleken inte automatiskt försvinner av en otrohet men som jag sa, vi är olika. 

Som jag ser det så ligger sveket inte i otroheten utan i att inte berätta. Otroheten är vad det är..  ett symtom på något att ta tag i och jobba på.

Något jag verkligen ogillar vad gäller otrohet är att försöka gaslighta partnern till att tro att denne gjort något likvärdigt dåligt som han gjort. Han hade legat med en annan, men han försökte dra upp saker som att jag pratat ut om mina problem med en väninnas man, istället för att prata med honom eller henne. Helt platoniskt men förtroligt. 

Att det är lika illa, liksom argumentera och få det till att ett privat samtal (som OK jag inte hade vart bekväm med att ta framför vare sig dåvarande eller min väninna, enbart hennes man). Skulle vara lika illa som att ha sex med någon annan?

För att ta ett mindre mansfientligt exempel, menar inte ensidigt basha ett kön så har jag en killkompis vars flickvän tyckte att eftersom han hade runkat till porr hade hon rätt att vänstra och försökte gaslighta honom till att godta det.