Klasskassan - ett barn betalar inte

Fast "ställt upp"? Jag blir så less på alla dessa beskäftiga klassmorsor som tror att dom "ställer upp", fast de bara skapar problem för alla. Det finns alltid en tyst majoritet i klassen som INTE VILL ha någon skolresa och INTE VILL hålla på och samla in pengar till den. De andra föräldrarna på föräldramötet brukar hjälplöst titta på varandra, men ingen vågar säga ifrån. Så att dra igång något sådant är inte att "ställa upp". Det är att "ställa till".

Det bästa beslut jag någonsin tagit gällande min dotter, var att flytta henne till Kunskapsskolan. Där satsade de just på kunskap och lärande, de hade inga klasskassor eller skolresor, och när en nazimorsa försökte dra igång något sådant plattade rektorn till henne. Det var härligt att se!   //

Har någon sagt att det inte är OK att vara sån? Har aldrig varit med om att andra inte accepterar när jag inte vill vara med på diverse jippon, och det verkar ju vara OK för er också med eran kollega, så vad är problemet.

Det märkliga är att bara fattiga verkar ha svårt att säga nej eller låta bli. Ni verkar ha så himla mycket idéer om vad andra ska tänka och tycka.

 Medan alla med bättre ekonomi bara gör det man vill, säger nej tack om man inte vill köpa något osv. Jag skulle aldrig kompensera ur egen ficka eller känna mig tvungen att köpa av kollegor. 

Då kanske den här tråden har lärt dig något? 

Just det här med att det läggs fram som att ni som drar i sånt här är så engagerade gör att det är svårt att säga emot. För vad är man då? Oengagerad i sina barn? Trots att orsaken till att barnet eller föräldern inte vill kan vara social fobi, mobbning, sjukdom mm. Detta kan ju också vara saker man som förälder inte vill outa inför tjugofem halvfrämlingar på ett föräldramöte. Den som vill avstyra spektaklet vill det pga engagemang i sitt barns eller familjens mående. Men det är uppenbart att det finns många som inte fattar det. 

Och de här barnen finns ju i vuxenversioner på arbetsplatser också. De som inte gillar kick off med övernattning och annat som är menat att vara roligt. För några utgör sånt mest stress. Jag har en sån kollega. Vi som jobbar närmast vet och stöttar. Kollegan är bra på sitt jobb, snäll, rolig mm. Men hon gillar inte en massa ståhej tillsammans med människor hon inte själv valt att umgås med, och det måste vara ok att vara sån. Både som barn och vuxen. 

Inget ont om TS men det blir en enorm stress ibland för mig som ensam mamma när de här försäljningarna drar igång. Det är svårt att säga nej eller att lämna tillbaka det som inte blir sålt eftersom jag inte vill att sonen ska sticka ut och vara den som inte bidrar, så jag tar det ur egen ficka. 

Dessutom är sonen inte intresserad av att åka på klassresor eftersom han har sina vänner utanför skolan. 

Jag tycker att det har spårat ur fullständigt med sådant här. Det är tajt för mig ekonomiskt även om jag har fixat det men jag tänker på alla som måste vända på slantarna och den press sådant här innebär. 

Sedan är det svårt att säga nej när kollegorna vill att man ska köpa deras barns varor från skolförsäljningar. Tänker man inte på att många inte har råd?

Det handlar om grupptryck, att alla kanske inte vill outa sin anledning till att inte vilja eller kunna delta, att kanske inte vilja vara den enda i klassen vars barn inte får delta, etc. Det är inte så lätt att bara säga nej.

Men LÄGG NER allt sådant - klasskassa, försäljning, skolresa. Det sägs att det är frivilligt att delta, men i verkligheten gör grupptrycket att det blir ett tvång. Pengar har inget i skolan att göra, plus att många barn mår dåligt i skolan och vill inte tillbringa en enda timme mer än nödvändigt med sina klasskamrater. Hur hemsk en skolresa blir för de ungarna vill man inte ens tänka på...

Övertrumfar ditt behov av att få vara beskäftig och göra dig märkvärdig och få uppmärksamhet, det lidande som du orsakar hos vissa barn..?

Du kan inte se sambandet här..? Om man som uppenbart fattig säger att man inte vill vara med, så fattar ju alla vad det beror på. Fattigdomen. Man själv och ens barn får skämmas. Därför försöker man hålla uppe fasaden i det längsta, genom att gneta ihop till det där beloppet som harpyorna ska ha in.

Det här borde inte ens vara en fråga i vanliga kommunala skolor, eftersom det till och med står i Skollagen att skolan ska vara avgiftsfri. (Sätter man sina barn på Lundsberg, så FATTAR man ju att det kan bli utgifter för kostymer, balklänningar, skidutrustning och skidresa till Alperna och allt möjligt, för att det ingår i konceptet.) Jag fattar inte att statsmakterna inte någon gång tar itu med problemet..?

Tråkigt att det har blivit så.
Om ni har bestämt att alla elever ska beställa varor för ett antal kronor , t e 1200 kr, för att uppnå ett visst belopp för klassresan, så blir man tvingat av föräldraansvariga för försäljning  att delta i denna aktivitet. Då kan man inte säga något, helt enkelt finns i inga köpare för varor,man blir tvingad att ta emot varor och betala 1200 kr.

Då skulle man behålla varor av föräldrakomnitet och skicka sms att vi har t e några burkar kvar som  behöver säljas  ( utan att  namn) för att få in hela beräknad vinsten till klassen. Kan vi hjälpas åt tillsammans? 

Alternativet är att lämna dvs retur av  varorna tillbaka till företaget pga beställaren har ångrat sig.

Sådana grejer skulle man diskutera innan och alla är överens.

Synd om flickan så blir påmind av läraren, klasskompis och föräldrar hela tiden.
Hoppas hon följer med på resan oavsett vad som händer med dessa 1200 kr.

Man måste räkna med att någon kommer att inte klara av att sälja tillräckligt .