Klasskassan - ett barn betalar inte

Abonym (XXX): Och dessa "andra föräldrarna på föräldramötet brukar hjälplöst titta på varandra, men ingen vågar säga ifrån" växa upp, öppna käftarna och säga ifrån. Tydligt säga NEJ. 

Kanske är fler som tänker samma sak, men som inte tittar hjälplös på andra. 

Skrämmande att läsa om vilken hemsk klassmamma jag är som engagerar mig i detta. 

Mitt äldre barns klass höll jag också i en försäljning.
Det var inte jag som drog igång det hela. Tror dom hade 3 försäljningsrundor under mellanstadiet och det räckte till en eftermiddag och kväll på en mindre  nöjespark i 6an. i början var intresset lite svalt men när det närmade sig var många otroligt engagerade och jag tror alla följde med. Parallellklassen fick ihop lite mer pengar och åkte med övernattning. 

kunde inte drömma om att så många tycker att det är så förfärligt med föräldrar som engagerar sig på det här sättet. 

Som väntat var det några barn som står för 80% av försäljningen. Ett gäng som säljer inget eller nån enstaka och några däremell. INGEN förväntar sig att alla ska sälja 

Då kanske den här tråden har lärt dig något? 

Just det här med att det läggs fram som att ni som drar i sånt här är så engagerade gör att det är svårt att säga emot. För vad är man då? Oengagerad i sina barn? Trots att orsaken till att barnet eller föräldern inte vill kan vara social fobi, mobbning, sjukdom mm. Detta kan ju också vara saker man som förälder inte vill outa inför tjugofem halvfrämlingar på ett föräldramöte. Den som vill avstyra spektaklet vill det pga engagemang i sitt barns eller familjens mående. Men det är uppenbart att det finns många som inte fattar det. 

Och de här barnen finns ju i vuxenversioner på arbetsplatser också. De som inte gillar kick off med övernattning och annat som är menat att vara roligt. För några utgör sånt mest stress. Jag har en sån kollega. Vi som jobbar närmast vet och stöttar. Kollegan är bra på sitt jobb, snäll, rolig mm. Men hon gillar inte en massa ståhej tillsammans med människor hon inte själv valt att umgås med, och det måste vara ok att vara sån. Både som barn och vuxen. 

Att du skickar ditt barn för att påminna en tjej om att hon är sen med något som rör pengar osv borde du faktiskt skämmas över! Hon är 11år! Hur vet du att din dotter gjorde detta privat och inte framför andra klasskompisar? Hur kan du inte ta ett vuxet ansvar och direkt pratat med hennes föräldrar till att börja med eller rådfråga med klasskompisen.

När jag var i den åldern fram tills jag själv fick jobb hade min ensamstående mamma med 4 barn det jävligt tight. Att alla ska bidra med en försäljning men där man inte vet om det ens går att få allt sålt eller ens bidra med att kunna följa med på utflykten som kostar pengar var en stress. Vi fick pengar av kyrkan för att kunna åka skidor med klassen en dag! Skammen att inte ha kläder som passade bara för att man fått ärva av nån, eller ens kunna betala in det där som alla andra kan! Att hon ville vara med och bidra är självklart, men att du prackar på din dotter att fråga henne om å om igen är fel. Skäms på dig! 

Så av någon slags märklig respekt, eller vad det handlar om, för alla som inte vill med på klassresor, så ska de som vill, inte få försöka jobba ihop pengar till sin. Eller så kanske är det bättre ni tar ansvar för vad ni vill och tackar nej.

Inget ont om TS men det blir en enorm stress ibland för mig som ensam mamma när de här försäljningarna drar igång. Det är svårt att säga nej eller att lämna tillbaka det som inte blir sålt eftersom jag inte vill att sonen ska sticka ut och vara den som inte bidrar, så jag tar det ur egen ficka. 

Dessutom är sonen inte intresserad av att åka på klassresor eftersom han har sina vänner utanför skolan. 

Jag tycker att det har spårat ur fullständigt med sådant här. Det är tajt för mig ekonomiskt även om jag har fixat det men jag tänker på alla som måste vända på slantarna och den press sådant här innebär. 

Sedan är det svårt att säga nej när kollegorna vill att man ska köpa deras barns varor från skolförsäljningar. Tänker man inte på att många inte har råd?