”Ett skynke för vagnen är tortyr”

Känner du inte till det är det lätt att ha orimliga förväntningar på små barn. Som när jag blev ledsen, häromdagen. Jag var ute och gick i Stockholm, när en förälder kom förbi med ett barn i vagn. Den vuxna pratade med sin kompis medan barnet skrek i högan sky. Visst, barn gråter, det var inte det i sig som gjorde mig illa till mods. Det var det faktum att barnet var förtäckt, av ett skynke. Bara små fötter stack ut, skvallrande om att det inte var många månader gammalt.

Vad händer för barnet? Medan föräldern småsnackar om vintagefynd genomgår barnet tortyr. Ja, det är hårda ord, men det finns ingen bättre beskrivning av vad som faktiskt pågår. För vad kan vara värre för ett några månader gammalt barn, än att vara instängd i mörkret, utan att veta var sin anknytningsperson är. För hur gärna vi än vill intala oss att barnet visst har koll på att föräldern är alldeles intill och allt är ju lugnt, fattar inte en så liten bebis det. I deras värld är mamma borta, och de är ensamma, ensamma, ensamma. Och är det något små barn inte vill så är det att vara ensamma. Någonsin.

Ja, det är skitsvårt att vara förälder. Men vi kan inte förvänta oss att små barn fattar saker på samma sätt som de som är några månader äldre. Din ettåring kanske inte förstår att du fortfarande existerar när du inte är närvarande. Har vi ord för saker är de lättare att begripa. Så jag är glad att jag fått lära mig det här ordet. Plötsligt blir det lättare att förstå varför ett småbarn inte låter en gå på toa ifred. Nej, det är inte alltid praktiskt. Men vem har sagt att det skulle vara lätt att vara förälder.

Krönika: Ida Therén

Läs fler krönikor av Ida här: 

”Rosa eller blått borde vara en ickefråga” --->

Mindre jobb, mer tid med barnen --->

Alla ska ha kul på mitt kalas! --->

Intervju med Ida Therén: ”Jag är van vid att bli ifrågasatt” --->