Gud, nu har jag jättemycket ångest över mitt Små-El inlägg.
Jag hade en lång tanke bakom: Kal-El dvs Stålmannen...
Små-El, ordvitsigt om hans viktiga jobb och det faktum att han har två vildbasar, en fru och en stor gård att sköta.
Äh. Jag släpper min ångest och dricker lite vin istället.
Men det var skrivet med kärlek, okej?
(pussande smiley)
Skål!
(Olles tredje ord... 
)
Är det skrytdags?!!
Får jag får jag får jag?
(Stoppa fyllbulten, någon.)
(För övrigt känns Storpotäten HEEELT rätt .)
YAY!!!
Olle kunde hela alfabetet när han var 20 månader och nu kan han räkna till 20. (Och känna igen siffrorna)
Fast ganska ofta är allting FYRA till antalet. Hm.
Men han kan känna igen sitt namn. Och Nils.
Och som sagt läser han bokstäver överallt.
Fast för att göra det hela lite litet så började vi med bokstäverna eftersom han inte pratade...
Med andra ord hade jag en son som kunde läsa innnan han kunde tala.
The mind boggles.
/Slut på skryt.
(Förlåt)
Det måste man!
Men jag måste erkänna att jag mår liksom lite illa av allt mitt skryt. Man skulle ju kunna tro att jag var uppvuxen i Norrland.
Oz:
Inte alls, men jag har goda vänner som är födda norr om älven och de är alla väldigt rädda för att vara "stora på sig".
Nothing says I love you like Mora Träsk.
Men ärligt, är inte
'Nothing Says I Love You Like Urine'
ungefär det roligaste någonsin?
Jag tror jag ska skicka in det till Clearblue. Så kan de ändra sin internationella slogan från skitlama
'... understands, answers and puts you in control' till vår nya.
Eller så kan jag gå och lägga mig igen?
Idag gillar jag tydligen
radbryt.