Nu ställer jag till rabalder...

Nu ger jag upp! Ni verkar inte fatta ett dugg av  vad jag skriver! Använd ni era barn i kampen till ett jämnlikt samhälle om ni vill, jag tänker då inte göra det! Den kampen för jag på vuxennivå!

Jag pratar med föräldrar om könsrollerna, både privat och i yrket! Jag förhandlar min lön utifrån att det ska vara ett jämnlikt samhälle och jag uppmuntrar andra att göra det. Jag framför mina åsikter här. Jag använder vardagskläder till mina barn och låter dem vara barn och inte "små vuxna".  Även det informerar jag andra föräldrar om.  Jag jag försöker lära mina elever att de ska tänka mer jämnlikt och att alla ska respekteras för dem de är. Fast där är det långt kvar tills de kan acceptera klänning på killar! Jag är inget modefreek själv, jag sminkar mig inte till vardags, för jag tycker inte att det behövs. Jag anser att mitt vardagliga "tråkiga" jag, duger i vardagen!

Nej, vi delade inte på föräldraledigheten. Fast det berodde inte på att jag inte ville. Det berodde på att det inte fungerar med min mans trångsynta chefer! Han får inte ens vara hemma med vård av sjukt barn utan att det blir väsen! Han är i åkeribranschen och där är det inte mycket jämnlika tankar!

Fast vi är ändå båda två lika mycket föräldrar när vi är med barnen. Vi har delat ansvar för dem!

Jag byter inte däck och mekar inte med bilen. Det är min mans största intresse och har så varit sedan barnsben. Varför ska jag ta ifrån honom det? Dessutom har jag en kropp som inte klara av den typen av aktiviteter!

Han skruvar i de flesta skruvar när något ska sättas upp av samma orsak som ovan, min kropp klarar inte sådana saker. Fast jag är inte rädd för att hålla i skruvmejseln och jag har gått en kurs via mitt förra jobb att laga symaskiner!

Han kör för det mesta när vi åker tillsammans, men han är ju yrkeschaufför och kör mycket bättre än mig! Fast vill han så kör jag med.

Han städar, diskar och tvättar nästan mer än mig! Dessutom lagar han mycket mat!

Föräldramöten går jag på. Det är mitt intresse (jag är ju lärare) och det är jag som sköter kontakten med förskolan, eftersom han jobbar för det mesta (börjar tidigt och slutar sent). Dock var vi noga med att båda gick på ett extramöte om vår son med rektorn!

Vi handlar maten tillsammans, men jag köper barnens kläder. Han hatar att gå i affärer, så varför ska han plågas med det?

Vi har valt att göra på det här sättet för att det passar oss bäst i vår vardag.

Jag håller med dig, men den här tråden handlar om att att kampen om ett jämlikt samhälle har gått för långt! TS anser att det har gått för långt om man uppmuntrar sina söner att klä på sig rosa prinsesskjolar!

Jag tycker förövrigt inte att några barn ska ha rosa prinsesskjolar!

Jag förstår mycket väl och jag tycker att det är okej. Fast samtidigt måste vi vuxna ta ansvar för vad som är okej i samhället. Om jag låter min son gå ut i en rosa kjol (vilket han nu då inte vill, men om han ville det), då måste ju både jag och sonen vara medveten om att han kommer att väcka uppmärksamhet. Jag som förälder måste väga fördelarna med att han går ut i sin kjol mot nackdelarna. Självklart beror det på vart man ska och vad man ska göra. Fast går man ut offentligt, t ex köpcentra eller till skolan då måste man ta med i beräkningen att folk kommer att stirra och säga ett och annat. I skolan kan jag med säkerhet säga att åtminstone något barn kommer att kläcka ur sig någon elakhet. Är det värt det att sonen ska få ha de kläder han vill vid all tillfällen? Denna situationen kommer att etsa sig fast i hans minne och han kommer alltid komma ihåg när han gick till skolan med kjol och hur retad han blev! Är det värt det? Det tycker inte jag! Går pojken istället i nian och väljer själv, medveten om riskerna att gå till skolan i kjol, då är det en helt annan sak. För då är han medveten om att det inte  är accepterat och han kan möta det på ett annat sätt!

Jag hoppas att du inte har hakat upp dig på det jag skrev om barnmisshandel, för då har du missuppfattat mig helt. Jag sa bara att jag skulle misshandla min son om jag tvingade på honom en klänning! Det kommer att bli svårt nog att få på honom en rosa tröja! Fast jag ska testa om det går till sommaren, men jag tänker inte tvinga honom!

Tror du att han förstår det då?

Fast det finns ju biologiska skillnader från tiden då vi bodde i grottor! Männen var jägare och kvinnorna samlare! Jag är helt övertygad om att det finns fler biologiska skillnader än våra könsdelar. Sedan beror inte allt på det, självklart påverkar uppfostran ock kulturen oss mycket med. Fast ett jämnställt samhälle innebär ju inte att alla ska göra samma saker, utan att alla ska finnas på samma villkor, man som kvinna, "vit" som "svart", kristen som arab, liten som stor!

Självklart ska varje individ få göra som de vill, men inom de lagar och regler vi har i samhället. Fast man behöver inte föra det till sin spets vad det gäller barnen!

Bra!

Tror du att han klarar av att hantera det då? Gör han det så kan jag bara säga grattis! För då har du lyckats väldigt bra med din uppfostran! Fast det kanske går bra när han är fem år och är på sitt invanda dagis. Vad händer när han är sju år och kommer till den okända stora skolan? Orkar han vara lika stark då?