Behöver hjälp...

Hej!

Håller med föregående, prata och lyssna. Men det är inte alltid så lätt att själva komma runt låsningar osv, då kan det vara bra att ta hjälp utifrån. Familjerådgivning kan faktiskt vara en bra grej även om det låter dramatiskt.

Och kom ihåg att graviditeten gör att din partner är mkt känsligare än tidigare, vilket sätter dig i en rätt jobbig position. I början av min graviditet hade min sambo det jättejobbigt eftersom jag var så upptagen med att må dåligt själv att alla hans tankar och känslor kom i skymundan. Det var jättesvårt för mig att "kliva ur" mitt eget och närma mig honom, men det släppte efter ett tag. Nu i slutet av grav har vi det återigen jättefint tillsammans, mest för att jag mår bättre och kan finnas för honom också. Men jag kommer ihåg hur jag kände i början av min grav, att han inte hade rätt att beklaga sig eller behöva ngt eftersom det var jag som var gravid. Det kanske är ngt liknande din partner upplever, och det bästa du kan göra i den situationen är att på ett väldigt ödmjukt och försiktigt sätt förklara att det naturligtvis är hon som bär den tyngsta bördan, men att du också påverkas av situationen och att ni måste försöka hitta en lösning tillsammans. Gör för allt i världen detta på ett så icke anklagande och mjukt sätt som möjligt, då kommer ni att hitta tillbaka så småningom.

Lycka till!