Kostnad begravning.

"Ni som mist era/nån av era föräldrar. Hur lång tid tog det innan ni kom över det.

Kunde leva som vanligt igen. "

Min mamma dog i februari ifjol när hon helt plötsligt, en solig dag, blev påkörd av en bil när hon skulle gå över gatan. Jag är enda barnet och ordnade således med allt praktiskt (med hjälp av min man och goda vänner). De första två kvällarna grät jag förtvivlat sen grät jag inte på länge. Gick in i någon sorts praktisk "nu ordnar vi allt"-läge. Det tog nog ett halvår innan jag tänkte på henne varje timme istället för varje minut. Lyckades ändå finna skratt o glädje i livet, det måste man för att orka, men jag kan ärligt säga att jag inte minns mycket av förra året. Det är bara suddigt

Leva som vanligt gör man aldrig igen, men man hittar ett nytt normalt tillstånd

Kram från en sorgsen dotter