Änglabarn

För det första vill jag bara beklaga det som hänt. Min situation är inte densamma som din, vår son dog utan anledning i v36. Man kan inte svara på när sorgen går över eftersom sorg är så otroligt personligt och individuellt. Det är tre månader sedan vår son dog och jag är fortfarande otroligt ledsen över det, vissa dagar känns bättre, andra värre. Jag hoppas att du tar var dag för vad den är och att du får ljusa dagar i framtiden. Kram, Lotta med ängeln Philip

Åh, så hemskt. Livet är så orättvist. Vi förlorade vår dotter under förlossningen för ca 5 månader sedan. Är ju fortfarande jätte ledsen men chocken och den värsta smärtan har avtagit.
Det går upp och ner varje dag. I början kände jag ingen tilltro till livet men man kan ju inte sluta leva fast det känns så i bland. Sorgen måste få sin tid och alla känslor måste få komma fram. Änglarum har för mig varit ett bra sätt att veta att man inte är ensam, skiva sina tankar och känslor och även få stötta andra.
Skickar varma kramar till dig från *Nellies* mamma

Tyvär är vi ganska så många som på ett eller annat sätt delar ditt öde, är lite mer än 3 veckor sedan för min del och fann stöd både innan förlossningen och nu efter hos flera med tidigare erfarenhet här. (Mycket tacksam att andra orkat dela med sig av sina historier, det hjälper så otroligt.)
Sorg kan man nog inte sätta någon tidsgräns på, för individuellt. Gråter inte längre hela tiden, men känner att det är OK sorgen och saknaden efter våran lille kille kommer jag altid bära med mig vare sig jag gråter eller inte...

Beklagar att er flicka inte fick stanna hos er. Jag har avbrytit en graviditet i v.22 (juli 2003)pga missbildning. Blev gravid igen efter första mensen och grät mig igenom den graviditeten som slutade i sent missfall (v.21, jan 2004) med tvillingar. Därefter tog det 4 månader innan jag blev gravid igen och det var på sätt och vis bra. Jag hann sörja det värsta men den tredje graviditeten var förstås också jobbig. Fick en dotter 2005 och det tog lång tid innan jag vågade tro att hon skulle stanna hos oss. Idag har jag även en son på snart 3 mån.

Jag har gråtit tills tårarna har tagit slut, jag har saknat mina barn så att hjärtat nästan gått i bitar, jag har skrikit ut min ilska pga orättvisan, jag har pratat och skrivit av mig. Nu lägger jag all energi på mina levande barn och det var länge sen jag hade en "dålig" dag. Som andra även har skrivit så är sorgen individuell men jag är säker på att en vacker dag kommer du att kunna le igen. Vägen dit är inte lätt men genom att inte ta några genvägar så tror jag att man får det lättare senare i livet.

Många styrkekramar
Madicken

Beklagar att ni inte fick behålla er flicka. Jag avbröt min graviditet i mars, var då i v.18. De första veckorna var hemska, jag kom igenom dom men vet inte hur. Som många andra redan skrivit så går det upp och ner, vissa dagar är bättre än andra men ju längre tid det går desto bättre blir det.
Jag har hört många olika rekommendationer angående att bli gravid igen, men först så ska kroppen återställa sig, ofta har den nog gjort det när man fått en mens. Antar att du ska på efterkontroll snart, då kan de se om du är återställd. Sen är det många som rekommenderar att man ska vänta lite längre men jag tror det är mest för att själen ska hinna läka någorlunda.
Igen, beklagar att ni inte fick behålla den lilla.
Många kramar!

Hej! Jag har gjort ett sent avbrytande, och blev gravid omedelbart. Kanske borde jag ha väntat, men jag var helt uppslukad av tanken.

Lycka till.