Änglabarn

Beklagar att er flicka inte fick stanna hos er. Jag har avbrytit en graviditet i v.22 (juli 2003)pga missbildning. Blev gravid igen efter första mensen och grät mig igenom den graviditeten som slutade i sent missfall (v.21, jan 2004) med tvillingar. Därefter tog det 4 månader innan jag blev gravid igen och det var på sätt och vis bra. Jag hann sörja det värsta men den tredje graviditeten var förstås också jobbig. Fick en dotter 2005 och det tog lång tid innan jag vågade tro att hon skulle stanna hos oss. Idag har jag även en son på snart 3 mån.

Jag har gråtit tills tårarna har tagit slut, jag har saknat mina barn så att hjärtat nästan gått i bitar, jag har skrikit ut min ilska pga orättvisan, jag har pratat och skrivit av mig. Nu lägger jag all energi på mina levande barn och det var länge sen jag hade en "dålig" dag. Som andra även har skrivit så är sorgen individuell men jag är säker på att en vacker dag kommer du att kunna le igen. Vägen dit är inte lätt men genom att inte ta några genvägar så tror jag att man får det lättare senare i livet.

Många styrkekramar
Madicken