Det är svårt att göra rätt...

Jisses--
Mitt på spiken!

Hur ska vi kunna förlkara för någon hur vi vill bli bemötta?
Hur ska vi kunna göra det när vi inte ens kan bemöta oss själva?
Hur ska vi kunna göra det, när vi åker berg-och-daalbana i sorgens snärjigaste labyrinter? Hur kan vi svara, då våra svar färgas av stundens kaos. Ett kaos som förändrar sig hela tiden där varje dag är en ny upplevelse i nya kaos?
Hur kan vi ens begära det av oss själva, mitt i ruinerna av det som var våra gamla jag?
Hur kan vi ge svar som ger "rättvisa" åt alla håll?
Hur ska vi kunna göra det, när vi gör allt för att hålla ihop spillrorna av det vi tog så förgivet förr?
Våra världar har raserats och det "förgivna" finns inte längre. Det förgivna som kallas LIVET.