Jag vill faktist ha en tråd för oss som bott i familjehem (tidigare kallat fosterfamilj).
Inte helt fel eller hur?
Jag vet att vi är många! Och att vi kommer med olika erfarenheter!
Själv har jag bott i ett par stycken. Dom flesta bra, en del passade inte mig, och någon enstaka som man undrade hur i helvete dom ens kunde bli godkända.
Jag är uppvuxen i en fosterfamilj. Kom dit då jag var 4 år och flyttade hemifrån då jag var 19 år. Har bara possitiva saker att säga om min familj. Fick 5 syskon på köpet.
/ A
Kände du att det var din egna familj? Som ett av dom andra barnen, liksom?
japp, jag blev behandlad precis som dom biologiska barnen. Det är nog jag som har bäst kontakt med pappa av alla barnen. För mig är fosterföräldrarna min enda mamma och pappa.
Hur har du upplevt att bo i fosterfamilj?
hejsan jag har bott hos en fostermamma. har bara negativt att säga om henne.
Det har varit olika.
1. Jag var så stor när jag placerades första gången. Jag var elva då och precis i för-puberteten. Var ganska bråkig och hade nog lite skev uppfostran sen uppväxten med min mamma.
2. Sen var det hos en kompis och hennes mamma. Hennes mamma var alkholist och vi skötte oss mest själva. Helt ok. 
3.Sen var det ett jourhem med en jätteduktig kvinna som jobbat i många år med det.
4.Sen ett familjehem med en rätt rik och snobbig familj där kände jag mig helt
missanpassad. Det var så stelt och jag fick inte prata om mina problem.
5.Sen blev det en familj som var i stort sett mycket bra. Men jag var väldigt avundsjuk på dom andra barnen för att dom hade en "riktig" familj.
6.Sen ett hem där hon faktist hade 10 barn från olika kommuner i alla åldrar - hon gjorde det rätt och slätt för pengarna. Hon var vidrig. Manipulativ och fruktansvärt snål och bitter.
jag flyttade till henne jag va 15 pga att min mamma va sjuk i cancer hade ingen anna som jag kunde bo hos. 2 månader efter att jag flyttat till henne så dog min mamma och allt verkade frid o fröjd tills jag en dag upptäckte att jag verkligen fick post. låter kanske konstigt men hon undanhöll post från mig o efter att upptäckt lite annat så visade det sig att hon hade förskingrat pengar från mig som jag ärvde + min barnpension+ att hon använde underhållet till sig själv så jag fick flytta till en egen lägenhet när jag va 17
ja hon trodde hon skulle göra det men det gjorde hon inte men jag tyckte hon kom lindrigt undan ändå hon kunde fått 8 mån fängelse men istället fick hon 200 timmars samhällstjänst. om det har gått bra efter det kan jag säga både ja och nej. fast det har ju inget med henne o göra.
ja det har det tar ett tag innan man litar på nån
Känns som om jag har haft fruktansvärd tur när det gäller att placeras ut. Fast det kanske hjälpte att jag var så liten och liksom passade in i syskonskaran, åldersmässigt. Blev minsta barnet och sedan föddes det två syskon till i familjen efter mig.
Tycker verkligen det är hemskt hur man kan omplacera barn hela tiden och att man inte kollar alla familjer ordentligt och kontinuerligt.
någon som har nåt tips till en familj som önskar bli det?
Jag vill pusha lite mer för den här tråden...
Om intresse finns?
de som vill vara fosterhem att de gör det för att de vill hjälpa barnen som behöver det och att de får känna gemenskap i familjen. Att barnet ska känna sig som en i familjen ävan att man kanske ha en och att man bryr sig och att de visar att man kan prata med dem om allt och att se till så att man liter på dem.
Speciellt det där att man vill vara som en i familjen... Även fast man kom som "stort" barn.
Och jag tycker också att man ska inte ge upp så lätt. Alldeles för många barn blir flyttade gång efter annan för att det "inte har fungerat."
Det är inte barnet det är "fel" på utan man är så pga sin bakgrund - som vilken människa som helst.