Namn till adopterade barn!

Vi har behållit vår dotters ursprungliga tilltalsnamn och konstigt vore det väl annars. Hon hette nämligen precis det vi flera år tidigare bestämt att en eventuell dotter skulle heta! Det var som om alla bitar föll på plats. Klart att det strulat med ansökan i början. Inte konstigt att vi fick gå i Kiev i tio dagar och vänta på att det skulle finnas ett barn vars ålder låg inom vårt medgivande (i Ukraina utses inte barnet förrän föräldrarna är på plats på adoptionsmyndigheten). Allt krångel berodde förstås på att just HON skulle hinna bli tillgänglig för internationell adoption!

Annars tror jag inte att det behöver bli några praktiska svårigheter att byta namn. I vårt fall hette dottern alltså redan rätt namn, men hade inte kallats så. Hon hade två olika smeknamn och hennes riktiga namn användes egentligen bara i formella papper. Vi har fortsatt använda smeknamnen, men ofta säger vi det riktiga namnet och det tog nog bara några dagar innan hon visste vad hon hette. Många adoptivfamiljer i bekantskapskretsen har gjort samma erfarenhet oavsett om de övergått från smeknamn till ursprungligt riktigt namn eller lagt till ett helt nytt tilltalsnamn. Däremot kan jag känna att det ursprungliga tilltalsnamnet är en viktig länk till mitt barns förflutna, något hon skulle missa och kanske sakna längre fram om vi hade valt bort det. Men det handlar alltså mer om känslor och amatörpsykologi än om rent praktiska problem.