Så blir man av med WT-ungar och deras mödrar.

Du är då otrolig!!! Men jag förstår dig på sätt och vis.

När jag var barn hade vi samma problem på min gård, som låg i ett bostadsrättsområde som var en trevlig oas i en för övrigt stökig förort.

Det kom dit större barn som inte bodde på våra gårdar. De skrek och levde, trampade sönder de fina blomsterrabatterna, sparkade bollar genom folks fönsterrutor, drog ner frukt från äppelträden innan de var mogna, och ibland hela grenar så att trädet aldrig tog sig igen.

Men det värsta var ju att vi barn som faktiskt bodde på gården inte vågade leka där. Så det som våra föräldrar betalade för gårdens underhåll, klätterställningar, gungor och sådant gick till helt andra människors barn.

Det var en väldigt lång process om det där, och jag kommer ihåg att det diskuterades om en gård i ett bostadsrättsområde kunde betraktas som privat område. Och det kunde den tydligen. Men det tog lång tid innan dom fick bort de där ungarna (eller snarare ungdomarna, dom var egentligen för gamla för att leka på lekplatser överhuvudtaget) och hur dom gjorde vet jag inte.

Men jag tror inte att dom kom att tänka på ditt knep! :)

Jag är inte "Etta", men svarar ändå. Ofta behöver man inte ta DNA-test nuförtiden - man ser det på att alla barnen har olika hudkulör! Den typen av mammor finns här också, och de känntecknas just av att de:

- drar på barnvagn och har dessutom ett par ovårdade, smutsiga ungar med olika kulör släntrande efter (vid bara 20-25 års ålder...)

- alltid en cigarett i mungipan, även när de böjer sig över barnvagnen

- ingen hjärna bakom ögonen

- oftast feta

- flabbar högt, skriker och svär

Jag skrev aldrig sju barn med olika män. Tre barn, varav ett är mulatt, ett blont och ett har latinamerikanska färger, är fullt tillräckligt...

Det finns många sådana "enföräldersfamiljer" i en närliggande förort, där jag har ärende ibland... Och det är ett väldigt tydligt mönster. Alltså att många av dom har ALLA de egenskaperna som jag räknade upp.

...och dom går alltså två och två, oftast, och flabbar högt åt den andras enfaldiga yttranden. Och så skriker och svär dom åt barnen, som alltid blir drällande långt efter barnvagnen med det senaste halvsyskonet...