Hej allihop 
Hoppas ni haft en trevlig helg.
Jag var o grilla o bada badtunna o basta med ett gäng gamla bekanta i fredags. Kul att komma utanför grindarna på jobbet lite Man har ju mest jobbat det sista o inte haft så mycket socialt privat.
Igår var jag hemma en snabbis, sen åkte jag o sambon till ett ställe med andra gamla bekanta o hade nostalgiafton o kolla gamla kort o filmer...från hojsvängen tidigt 90-tal osv. De med barn och jag som skulle jobba åkte hem rätt tidigt, de andra blev kvar på lite pilsner frampå nattkröken.
Det var prat om alkohol o tarmar läste jag tidigare i tråden. Såhär funkar det för mig: vitt vin tycker jag att jag får lite magkatarr ont av, rött vin funkar hyfsat, öl blir man gasig o skiter lös pure´av...sprit har jag lite svårt för (blir så j'kla packad...)
På alla dessa år (22år) med crohns, så har ingen läkare nämnt ngt om att man borde avstå eller ej. (Lite konstigt?)
Sen beror det på vilket skick man är i...är man i ett skov, så blir man ju inte direkt bättre av att gå på party och dricka varje helg...
Jag blir lite lessen när man läser hur mycket det ändå påverkar er i er vardag att vara tarmsjuka. Jag är glad att jag har en bra arbetsgivare som köpte att jag var mycket sjuk ett tag, jobbet betyder en hel del för mig...eftersom det ger mig pengar till att göra saker jag tycker är roligt
Är också glad och tacksam över att jag ändå verkar ha fått ett förvånansvärt bra omhändertagande o bemötande i vården.
Visst, jag har väl också legat o skrikit och gråtit och tyckt illa om konstiga undersökningar,men på det stora hela så har jag ju fått hjälp och genom alla år sedan de upptäckte min knasiga tarm har jag fått gå på speciella mag&tarmmottagningar.
Apropå sköterska med på rummet vid läkarbesök...
Mina besök brukar gå till såhär:
nån vecka innan tar jag prover. samma dag kommer jag dit och anmäler mig, blir uppropad och får komma in till sköterskan för vikt och urinprov. Sedan får jag gå till ett rum och vänta på doktorn. han kommer, hälsar, småpratar lite, jag får lägga mig på britsen...om jag inte redan ligger där för att jag fått vänta sålänge och är trött ...sen klämmer han på magen och förhör mig om toavanor, konsistens och om det är blod eller slem och om jag haft ont.
Sen går vi in på hans kontor och han pratar in på band, skriver ut recept, jag frågar om provresultat, han förmanar mig att sköta mig och skickar iväg mig med en lapp till sköterskorna om det är ngt mer prov som ska tas el dyl. Osv
Två ggr har han velat se o känna på rumpenstumpen, då har han gått iväg och hämtat en sköterska som är med och assisterar (fast hon behöver inte langa så mycket grejer utan håller mig i handen för jag är så mesig ) Ena gången var min sambo med också.
Har ju aldrig hört att sköterskan sitter med på kontoret efteråt.
Var det du 68an som hade med henne in? Hon kanske ville lära sig mer?
Fobier,prydhet, ängslan och oro är inte så kompatibelt med dessa sjukdomar, då blir det tusen ggr jobbigare.
En humoristisk inställning underlättar, jag lovar. Och att man har folk runtikring som man kan prata och skratta ihop med åt eländet.
Har man dödsont och träffar elaka oförstående människor kan man ju hålla sig för skratt förstås, så det hjälper ju inte alltid...
Men härinne har man ju en ypperlig säkerhetsventil, man kan vara ynklig, man kan skratta, man kan spy galla över de där "elaka oförstående", man kan dela erfarenheter och framför allt känna gemenskapen... man är inte ensam om att ha skitit på sig i vuxen ålder eller pruttat vid fel tillfälle etc
blajblajblablabla, vad jag babblar på
Ha en skön kväll...jag ska gå och toppa en onyttig helg med lite chokladpudding och vispgrädde...mmmmmm det är så smaskigt. Är sjukligt förtjust i det
Skönt att läsa att du ff mår så bra.
Hoppas du snart får hjälp. Jag var dålig ca ett halvår, sen åkte jag in akut o blev liggande 8 veckor på Östra innan de fixa en diagnos...uc...som de senare, efter ca 1år, ändrade till crohns