V.V.S.-tråden -Våga Vägra Skov! Tråd nummer 9!

Hej, hej...Här har ni en till med besvär (i magen)... Har ofta kramper -dag som natt- och har haft det sen Januari i år...
Blev (o)lyckligtvis gravid och undersökningarna stannade av (läkaren trodde visst att jag sagt att det inte var så jobbigt i magen) och jag trodde att de inte kunde göra så mycket för att jag var gravid...

Men så ökade skoven, både i mängd per dag och i styrka, för nån vecka sen + att jag fick diarrér...

Förra graviditeten så hade jag gått upp 7kg vid det här laget (v.25) nu har jag bara gått upp 1kg...

Men efter att ha ringt och beklagat mig (för hundrasjutielfte gången) så började de fatta att jag menar allvar (alla övriga värden är dock bra) och nu ska jag äntligen få undersökas (så mycket de nu kan p g a graviditeten)

Vad som kan vara problemet vet jag inte men jag önskar, hoppas och håller tummarna för att jag kan få lindring för mina smärtor...

Ni med IBS eller liknande... Finns det lindring? Har redan kört med att öka kostfibrerna och äter minifom... Har fått pröva Artonil, Andapsin, Omeprazol och säkert fler som jag inte längre kommer ihåg men de har inte ens hjälpt litegrann ( detta var innan jag blev gravid)...
Har testat vara helt utan mjölk ett bra tag och sedan chockat kroppen genom att dricka mycket mjölk... Blev ingen skillnad...
Har inte gluten ( det testade de när jag gjorde gastroskopi ) Inga helikobakterbakterier finns där heller... De såg dock att tolvfingertarmen var irriterad med sen hände ju inget mer i undersökningarna som sagt...

Känner någon igen sig?

goa mia: Oh, ja... Jag gruvar mig för att köra bil längre sträckor eftersom jag kan behöva på toa så plötsligt...Naturen hjälper föga...

grådis: Vilket fint inlägg! Och ack så romantiskt...önskade jag och min gubbe kunde göra nått sånt ibland... men det är ju så när man är sjuk och egentligen mest bara orkar med sig själv att man inte kan ge så mycket just nu... Sen är varken han eller jag speciellt romantiska av oss

Idag rinde det en BM från lassa och meddelade att jag fått en tid hos en gynspecialist på onsdag för att planera min graviditet (?) inför colonskopin som jag också idag fått veta att jag ska till (på fredag)... Jag är både glad och rädd för vad som ska sägas och göras...

Kan det finnas risk för kejsarsnitt? Vill jag inte! (Måste man så måste man förstås).

Hur ont gör colonskopi? Får jag bedövning när jag är gravid? Jag orkar inte mer smärta just nu!

Kommer de att hitta nått eller kommer jag fortsätt famla i mörker? Hur står man ut med det?

Kommer jag att kunna medicineras? Ja, vad händer om de inte hittar nått?

Alla frågor och tankar som dyker upp........suck........

Tänker på er som har det mycket värre än mig!!!

FruU: Ja, du har rätt...en spontan kram ger betydligt mer än ett smycke...

Det känns ju lugnande... Det kanske är därför jag ska till gynspecialisten...att prata om risker m.m med lite av varje....

Jag är rätt orolig över koloskopin också... jag hoppas att det går fort...men min mage är ibland redan så uppblåst...vill inte att de ska pumpa in mer luft där... Det känns så otroligt förnedrande också... vet inte varför, jag har ju inte gjort den än
Vet inte om jag kommer att kunna hålla mig lugn. Ärligt så är jag rädd över mina egna kommande reaktioner...

Just nu tycker jag jättesynd om mig själv och alla andra som måste gå igenom det här... Jag antar att det finns de som gjort det flera gånger dessutom...
Jag föder hellre barn i 60 timmar (överdriver för jag är så trött på smärtan nu)

grådis: Tack, orden värmde Jo, jag tror också vardagsromantiken är den bästa... men vad jag saknar mest är att min man sällan vill göra något med mig... När vi går på bio så har han alltid så brottom därifrån. Jag skulle vilja gå lugnt och sansat, sida vid sida, och prata om filmen och så...men han går alltid flera steg före mig... Jag har naturligtvis påpekat det för honom men det är alltid samma visa... Vi far aldrig på nån finare restaurang och äter, det är alltid nått hamburgerställe...

Men jag ska inte gnälla, han är en riktigt händig karl, fin med vår son, tar hand om så mycket av allt ansvar av huset, ekonomin...Han hjälper till här i hemmet med tvätt och disk och matlagning...utan att jag ber honom och mycket mycket mer... Det jag älskar mest är hans spontana kramar De är verkliga 10 poängare!!!

Jag, i gengäld, ger honom känslor (pratar alltså om mina med honom eftersom han har svårt att visa sina egna), ger honom massage och passar upp när han är trött, tar hand om sonen mestadels av tiden och låter honom fara och jaga hur mycket han vill (vilket är typ hela hösten och halva vintern)...

Det jag saknar är tid med honom enbart... Men då vi har tid till varann sitter han helst och ser på tv, vilket jag har lessnat på... Det är bara då vi är utomlands (har hänt två ggr) som han faktiskt umgås med mig (även fast vi har haft massor med vänner med oss) och kunnat sitta i lugn och ro och prata, spela lite kort och ha jättekul... Får väl börja dra med honom utomlands varje år sen när barnen är stora

grådis: Jo vi är nog flera i samma båt

Jag har samma läkare som bcsvensk De flesta som haft honom har sagt att han är bra...sen har han visst jobbat på gyn eller om det var på förlossningen tidigare, men han erkände att han inte minns så mycket från den tiden och ville ta in en specialist i det området för att det inte ska bli något fel eller komplikationer... Helgardera sig som sagt ... Men jag förstår fortfarande inte varför JAG ska prata med gynspecialisten? Jag vet ju inget, nada och noll! Ja, ja..imorgon får jag veta vad som menas... Bara inte läkaren säger att: Jaha och vad vill du då? För jag vill ju inte direkt nått annat än att bli så smärtfri som möjligt

Ja, nu sticker jag till gynspecialisten, blir spännande att höra vad han har att säga...
Berättar när jag kommer hem

*Skickar massor med kramar hit och dit*

Ha det så gott allihopa!

 Jag mitt dumma nöt har lyckats höra fel tid... Skulle visst vara hos läkaren kl.9.00 inte 10.00!!! Han ringde mig på mobilen när jag var på väg och undrade om jag glömt eller...

Så pinsamt, hur har jag kunnat höra så fel? Nu vet jag i allafall vad det var vi skulle göra: UL för att se att bebisen växer som den ska, kolla blodvärdet och utreda om jag ska få järnsprutor då jag får så dåligt i magen av järntabletterna, som jag behöver...

Fick en tid kl. 11.00 imorgon istället...