Roliga händelser under förlossning del:7

fick en tös den 20 nov.när jagvar öppen ca 5 cm ville jag ha lustgas..varit rädd innan att jag ska säga vaaad somhelst..Men när jag lärt mig att andas in o ut ordentligt i den så tänkte jag en massa djuupa tankar osv, en massa svammel om alla men kom på att varje gång jag tänker säga nåt korkat så ska jag suga i mej mer lustgas..ja..resultatet blev ju en väldaans hög Blåbärspaj.Min karl trodde inte jag skulle fatta o krysta sen heller pga av att det såg ut som om jag var så borta.haha.BM frågade om jag ville ha eda och skulle börja förklara om den men jag sa bara JOJOJOJOJO tack nuuu typ, ingen förklaring behövdes.När läkaren kom o de skulle sätta allt så pruttade jag , hörde nånstans i dimman när ja sög i lustgas att de sa 'ojdå'viskade till johan massa strunt..sa till honom att 'jag är rädd att jag bajsar på mej, tror jag fes på doktorn, men förresten,hoppas jag bajsade på honom!!' sen var jag inte rädd för att skita på mej mera.hahahaha.När edan börjat verka viskade(trodde ja då) till johan igen  -det är skönt med eda, det känns som om bli knullad bakifrån och det är sköönt!han höll för munnen på mej.....

Jag hatade narkosläkaren som skulle lägga EDA´n - verkligen HATADE; lågo ch blängde, ganska väck på lustgas, och gav menande blickar till min kille som inte fattade hur hatisk jag var När han håller på och förbereder EDA´n kommer värsta MONSTERvärken och jag YLAR: jag är kass på det här, jag suger, ni kan lika gärna slänga ut mig genom fönstret, jag vill döööö" När han ska lägga bedövningen kommer en riktigt maffig en till och återigen börjar jag yla: "varför? Varför jag? Så ont, jag har så ont, oh gud, varför jag" - mitt i ylandet klingar värken av och jag hör hur jag låter och säger överslätande till alla närvarande i rummet: "äsch, vad jag låter melodramatisk. skulle ju kunna platsa i borta med vinden" Medan bedövningen läggs irriterar jag mig något fruktansvärt på narkosläkaren, tycker han tjatar, är dum och oförstående. Så när han frågar hur nästa värk känns (för att kolla att eda´n tagit) ignorerar jag honom. Min kille frågar också hur det känns och jag EXPLODERAR - hur det känns, hur det känns, vill du veta hur det känns???!!! Tystnad, följt av et "ja" från både läkare och kille. "Nu jävlar ska de få höra" tänkte jag och tog ett djupt andetag. Märker då att jag inte längre har så ont och börjar garva "ja men det känns ju BRA! TACK!"Sedan sa jag inte ens hejdå när läkaren gick, jag började hata honom igen...