Ni som aldrig fick en orsak - vågade ni igen och hur gick det?

Vi fick inte heller någon egentlig orsak till varför Rakel dog. Han hade ju bajsat i vattnet pga stress, men varför hon stressats kunde ingen svara på, det var ju bara v.26.

Och vi vågade igen..... tre månader senare var jag gravid igen. Den graviditeten gick väl inte heller så bra. Fick avbryta i v.16 pga kromosomfel och missbildningar. Det var tungt, men denna gången fick vi i alla fall en anledning.

Två månader senare blev vi gravida igen, det slutade i missfall i v.9. Men det var den "lättaste" förlusten....

Sex veckor senare vart jag gravid igen (att BLI gravid har aldrig varit ett problem), och nu är jag i v.17 med en sprattlande liten bäbis som mår toppen. Ska på organscreening nästa fredag, men jag tror att det ska gå bra det med, det måste det ju.....

Så nu väntar jag bara på att bäbisen ska komma, att jag får hålla ett levande barn i mina armar igen. Man överlever och orkar mer än man tror, får man bara sin belöning i slutändan så...... men det är många gropar på vägen.

Kram, och lycka till

Alltså, att vi drabbats fler än en gång är ju extremt ovanligt, även om det så klart händer Men det är inget som du ska gå och vara orolig för!! Hälften av alla barn som dör hittar man ju ingen orsak till, det bara blir så Men nog tror jag att ni ska våga försöka igen!