Ni som aldrig fick en orsak - vågade ni igen och hur gick det?

Vi fick aldrig en riktig orsak,bara en massa antaganden.Jag funderar också på om det kan finnas nån genetisk orsak,det togs celler men det gick inte att odla på dom ,dom var redan döda. Och ja vi försöker redan,har bara gått 3 månader efter det hände,men känns som en evighet..
Än har det inte blivit nått resultat,,,

Ja, jag tror läkaren sa att de borde ha tagit kromosomodling genast och Moa obducerades dagen efteråt vid ett annat sjukhus. Hon skulle inte ha kunnat bli obducerad tidigare än vad hon blev heller, så inte kan jag ju klandra nån där. Men man är så orolig, undrar just hur det ska bli när man testar positivt igen, hur man ska orka.

Vi ska göra FET i februari, hoppas jag ska kunna ha lite mera kraft att vara positiv och hoppfull då. Nånstans därinne vill man ju tro att det ska gå bra.

ja jag fasar redan,,, om och när man plussar så kommer man ju vara orolig att man återigen ska få åka hem från sjukhuset utan bebis...usch hur ska man orka? jag både vill och inte vill försöka igen pga rädslan..och ändå blir jag lika ledsen när tant röd kommer,,,

Vi fick väl inte heller nån dirrekt orsak till varför Aaron fick sin tumör... Det ska väl inte vara genetiskt utan de tror att det är slumpen som avgör. Finns ungefär 200 kända fall i världen som drabbats av det Aaron fick.
Vi gav oss f*n på att det skulle gå helt enkelt. Ville bli gravida så fort det var möjlogt. Visst är graviditeten väldigt orolig, men vi kollas noga. Ibland får man helt enkel (fast det är allt annat än enkelt) våga.
Beklagar så att ni inte fick behålla er lilla Moa och jag hoppas att du får en bebis att snusa på!

Kram

Vi fick inte heller någon egentlig orsak till varför Rakel dog. Han hade ju bajsat i vattnet pga stress, men varför hon stressats kunde ingen svara på, det var ju bara v.26.

Och vi vågade igen..... tre månader senare var jag gravid igen. Den graviditeten gick väl inte heller så bra. Fick avbryta i v.16 pga kromosomfel och missbildningar. Det var tungt, men denna gången fick vi i alla fall en anledning.

Två månader senare blev vi gravida igen, det slutade i missfall i v.9. Men det var den "lättaste" förlusten....

Sex veckor senare vart jag gravid igen (att BLI gravid har aldrig varit ett problem), och nu är jag i v.17 med en sprattlande liten bäbis som mår toppen. Ska på organscreening nästa fredag, men jag tror att det ska gå bra det med, det måste det ju.....

Så nu väntar jag bara på att bäbisen ska komma, att jag får hålla ett levande barn i mina armar igen. Man överlever och orkar mer än man tror, får man bara sin belöning i slutändan så...... men det är många gropar på vägen.

Kram, och lycka till

Chania, jag är jätteledsen över att ni förlorade lilla Moa och jag förstår att det känns fruktansvärt att inte ha någon aning om varför. Och svårt och otäckt att planera ett nytt försök med all oron för att samma sak ska upprepas. Kromosomanalys (på parets egna kromosomer) kan man göra på vissa kliniker, t.ex. Fertilitetscentrum. Jag gjorde kromosomanalys i vintras för att se om det kunde ge någon förklaring  till att vi misslyckats med våra tre första IVF, men svaret visade ingenting. Du kan ju ringa Fertilitetscentrum och höra om de tror att en sån analys skulle kunna säga något om varför Moa inte fick stanna.

Fick oxå mest bara antaganden om VARFÖR Elias dog (på väg till förlossningen i fullgången tid)men vi vågade och vann.
5 år har gått sen han dog den 12 sept och den 13 sept "blev" han storebror för 3.e gången.
Lycka till, alla ni som försöker.

Vad skönt att se att ni vågat men så hemskt att du Annicapannika varit tvungen att uppleva detta flera gånger! Vill våga tro att det bara var slumpen som gjorde att detta hände, men såklart tänker jag ju på om det är genetiskt. På sjukhuset tyckte inte barnmorskorna att vi nu skulle gå vidare med nån utrdening (genetisk). Är det en omfattande utredning och är det väldigt dyrt?

Vågar man helt enkelt "chansa" att det inte var nåt genetiskt och försöka igen? För hur stor är egentligen sqnnolikheten att det är nåt genetiskt?

Håller tummarna för er som plussat och åt oss andra som snart förhoppningsvis ska få plussa! Kram till alla!

I vårt fall tog de bara ett blodprov på oss båda som sedan skickades till genetisk labb, där det odlades. Vi fick veta ett par veckor senare att vi inte var bärare på något kromosomfel.

Det var ett väldigt snabbt och enkelt blodprov och det kan du nog be läkaren, som tex du var på hos efterkontroll? att hjälpa dig med.

(vår pojke hade just fel på kromosom 12, så därför ville vi kolla oss, men jag hade nog bett dem ta det blodprovet ändå..och i ert fall så gjordes ju ingen kromosomanalys på er tjej..så det kanske skulle kännas skönt att göra det för framtiden..??)

kram!

ps glömde säga att innan vi visste att det rörde sig om kromosomfel så började vi ändå att försöka, chansa, för gravida ville vi bli ändå även om det förelåg en risk om vi var bärare...Risken är nog också väldigt liten att det rör sig om något genetiskt fel..jag vet inte procent, men jag tror nog att ni nog vågar prova igen!