Ni som aldrig fick en orsak - vågade ni igen och hur gick det?

Ja, jag tror läkaren sa att de borde ha tagit kromosomodling genast och Moa obducerades dagen efteråt vid ett annat sjukhus. Hon skulle inte ha kunnat bli obducerad tidigare än vad hon blev heller, så inte kan jag ju klandra nån där. Men man är så orolig, undrar just hur det ska bli när man testar positivt igen, hur man ska orka.

Vi ska göra FET i februari, hoppas jag ska kunna ha lite mera kraft att vara positiv och hoppfull då. Nånstans därinne vill man ju tro att det ska gå bra.

Vad skönt att se att ni vågat men så hemskt att du Annicapannika varit tvungen att uppleva detta flera gånger! Vill våga tro att det bara var slumpen som gjorde att detta hände, men såklart tänker jag ju på om det är genetiskt. På sjukhuset tyckte inte barnmorskorna att vi nu skulle gå vidare med nån utrdening (genetisk). Är det en omfattande utredning och är det väldigt dyrt?

Vågar man helt enkelt "chansa" att det inte var nåt genetiskt och försöka igen? För hur stor är egentligen sqnnolikheten att det är nåt genetiskt?

Håller tummarna för er som plussat och åt oss andra som snart förhoppningsvis ska få plussa! Kram till alla!

Tack ger! Min läkare vill absolut inte ta ett sånt prov, där är det tydligt kalla handen angående det. Eventuellt kunde vi ta kontakt med ett ställe som gör såna utdeningar men har hittills inte kontaktat dem. Kanske ska ringa upp och höra men jag vet inte, det känns som om det är så mycket som ska göras inför nästa försök att jag blir helt matt. Och så säger de ju att 9 av 10 aldrig får ett svar och av de så är det ändå väldigt få som har nåt genetiskt. Å andra sidan skulle det vara skönt att få det uppkollat så kan man slappna av från det iallafall.