Biomamman ringer hela tiden!

Usch förstå¨r att du blöir galen på henne, är biomamma själv och skull aldrig få för mig att ringa så mycket,pappan har iofs bara varanna haleg men jag vet att pappan ringer mig om barnet vill prata eller dyl.

Hade ju vart bättre för er att barnet kunde få säga ifrån själv när/om han vill prata med sin mamma,nu låter det som att det är mammans behov som gäller att få ringa,inte barnets

Zaria och ni andra; ja, det är nog huvudet på spiken, att det är mammans eget behov att ringa. jag var ju som sagt själv en "telefonterroriserande" biomamma. Och med facit i hand så vet jag idag att det mycket för min egen skull jag höll på sådär. Tror att det ligger så mycket bakom 8som kan vara svårt att erkänna för sig själv!); en liten dos bitterhet över att exmannen gått vidare, man vill inte heller att barnen ska börja trivas hos sin bonusmamma mer än hos sig själv - rivalitet alltså. Och känslan av att inte vara behövd...Ja, en massa komponenter som man förnekar inför sig själv.

ts-jag förstår verkligen hur jobbigt det måste vara för er. Och jag förstår även hur jobbigt mamman tycker situationen är. Hon känner antagligen sååå dåligt samvete för att hon inte är hos barnen alltid, utan kanske känner att hon överger dem om hon inte ringer hela tiden. Så hon mår säkerligen rätt dåligt skulle jag tro.
Kan ni inte sitta ner med henne och försöka jämka lite....tex att istället för att hon ringer 4 ggr per dag så kan hon ju ringa EN gång för att höra hur dagen varit etc....
och att barnet ringer när/om h*n vill det.
på så vis så borde det bli lugnare för er samt att hon ändå känner att hon har daglig kontakt och kontroll över sitt barns dag även mär h*n är hos er??

hoppas det löser sig

Mamman ska passa sig lite här för det finns något som heter umgängessabotage.
I en eventuell vårdnadstvist kan hon stå sig slätt om hon inte vill samarbeta.
Man kan ju i Famlijerätten skriva ett samarbetsavtal om bla. hur telefonkontakten ska se ut.
Om man registrerat avtalet hos tingsrätten blir det juridiskt gällande. Om man bryter mot avtalet kan motparten (ni) begära ett vitesförläggande varje gång det sker.
Då kommer det kosta pengar att bryta avtalet.

Om inget annat funkar kanske det gör det...

anonym-ämen nu lugnar vi ner oss lite här va!!!!! ska man dra på såå stort alltså att blanda in familjerätten i detta? ja menar, det handlar väl ändå om kommunikation och förståelse för varann!!! Mamman är garanterat livrädd att släppa taget lite om sitt barn vilket är fullt förståeligt när man är separerad! PGA det dåliga samvetet! Självklart måste hon dock skärpa till sig! MEN för att lägga grunden för ett bra samarbete i fortsättningen för alla parter så är det INTE bra att gå så långt som du beskriver! tid och tålamod och prata prat prata låter som ett bättre alternativ i mina öron!
ha lite förståelse för fan!!

Tack gulemamman! håller med dig till 100%.

Vet nu inte om någon annan nämt det men det finns en telefon med en "tjej-knapp" och en "kill-knapp".... inget annat går att ringa
dessa knappar ska man kunna koppla till varsitt speciellt nr...
det innebär att det går inte ringa någon annanstans .

Skaffa en sådan till henne och koppla ett nr hem och ett till någon av era mobiler...

men det ska tydligen gå ringa till mobilen....

mamman ska alltså kunna ringa henne men hon kan bara ringa er....

Mitt bonus barn vill också ringa hela tiden, hon är mycket pratglad. Stannar endast sc: 24 timmar. Men när hon är med oss så säger vi att har du något problem så löser vi det här när du är med oss. Är det något akut så vill vi veta vad det är innan hon ringer. För henne är nästan allt akut. Annars får hon ju ringa någongång, vi är inte helt strikta, men hon får inte ringa de 10 gånger hon helst vill.

Jag vill inte driva detta så hårt som till familjerätten. Jag vet ju om att det handlar om en mamma som saknar sitt barn, vill ha kontroll och hon ringer ju inte för att skada eller vara elak. Men det blir väldigt jobbigt. Inte minst för barnet. Eftersom mamman inte vill förstå oss när vi sa till henne kanske det hade varit bra att få en utskrift från familjerätt eller BRIS att det faktiskt påverkar barnen negativt och inte är något som vi hittar på för att klaga. Finns det en länk till en sådan sida om denna problematik?? Kanske hade hon förstått det bättre om hon läst en sådan text? Eller vad tror ni andra?

Ring till Vuxenbris och prata med dem. Om de inte har papper att skicka så tycker jag att ni ska prata med soc eller BUP om att barnet mår dåligt av detta.
Soc kan då kalla till ett samtal där ni kan diskutera hur telefonkontakten ska se ut.
Familjeterapi finns i de flesta kommuner och de kan säkerligen också hjälpa er om ni går dit allihop.
Mamman är förmodligen inte medveten om att barnet mår dåligt av detta för då skulle hon inte göra det.

Tror det är jätteviktigt att ni vuxna tar denna diskussionen, gärna med opartisk medlare. Både så att barnet kan slappna av och även så att mamman kan släppa taget och slappna av. Hon mår säkert inte bra heller, annars skulle hon ju inte hålla på så här.

Något måste ni göra. För som det är nu kommer barnet ikläm och känner troligtvis att h*n sviker mammam om de inte pratar så ofta. Är själv biomamma. Ringer i snitt 2 gånger i veckan till min dotters pappa när hon är där. Vill hon prata med mig så gör hon det, andra gånger pratar vi inte på hela veckan. Kollar av läget med hennes pappa (eller hans fru om han inte är hemma)Behövaoftast behövas för att få en mer nyanserad bild av vad dottern sagt ,Jag förutsätter att hennes pappa ringer om det är ngt problem.
Svårt för dig som bonusmamma att ta den diskussionen med mamman för det låter inte som biomamman har tilliten till att ni klarar av det (och vill kanske inte heller att du ska ta hand om "hennes" barns problem)

Min spontana tanke är att det måste vara jättejobbigt inte bara för er utan även för barnet. Jag är själv biomamma och givetvis saknar man barnen när de är hos pappa, men den saknaden kan jag visa på andra sätt än att ringa hela tiden.

När barnen är hos pappan försöker jag låta dem vara ifred där. Jag säger och visar att jag alltid finns, beredd att lyssna och hjälpa till om de behöver mig. Men när de är hos pappa så är han och hans sambo där och ställer upp till 100%. Att låta min saknad gå ut över barnen genom att ringa stup i kvarten tror jag är att göra barnen en otjänst, de måste få vara ifred. De ringer den andre föräldern varje kväll och säger godnatt och berättar om dagen - det får räcka. Om det skulle vara något speciellt så ringer vi föräldrar till varandra.

Vet inte hur ni ska lösa detta. Tror alltså att det mest är mammans egen saknad och längtan det hanldar om. Kan ni försöka få henne att förstå att barnet har det bra hos er. Och även om barnet älskar henne och längtar efter henne så måste barnet få leva ett normal vardagsliv hos er och inte hela tiden ha mamma i telefonluren - för det skapar en bara oro.

När jag var liten och mina föräldrar skildes så tänkte jag i många år att det var så synd om den förälder jag inte var hos och försökte kompensera den föräldern genom att höra av mig och kolla att allt var okej.

Kanske kan det vara bra om ni och mamman försäkrar barnet om att mamman mår bra och klarar sig själv även fast barnet inte är hos henne. Mamma älskar henne och längtar efter henne men mamma är vuxen och klarar av att hantera situationen. Barnet ska inte vara en länk som ska finnas där i luren för mamma hela tiden. Mamman måste kunna stå på egna ben och hantera sin saknad på ett vuxet sätt.

Be mamman då att köpa refill till barnets mobil. Och sedan förstår jag inte riktigt varför inte mamman får ringa sitt barn när hon vill? Jag skulle ta väldigt illa vid mig i fall inte jag fick ringa mitt barn när jag önskade. Fast nu ringer jag ju bara en eller två gånger den helgen hon är hos sin pappa för jag vill att de ska få mysa ifred, vi träffar ju faktiskt varandra alla andra dagar, och hon överlever faktiskt utan att höra min röst titt som tätt helgen hon är hos sin pappa. Och varför måste barnet ringa sin mamma? Det är ju föräldern som ska ha det ansvaret att ringa sitt barn. Vad dubbel jag lät med allting :O/ Nu blev jag riktigt osäker här. Det kanske är lite häftigt att ringa 4 gånger varje dag. Mitt bonusbarns mamma ringer bara en gång varje dag, på kvällen. Och då pratar de om hur dagen har varit, och det räcker gott och väl. Det är ju nog stressigt och irriterande för en vuxen när telefonen ringer titt som tätt när man har andra saker för sig än att sitta i telefon. Det kan säkert vara så för din bonus. Blir hon glad efter det 4:de samtalet, eller blir hon bara stressad och irriterad? Pratar de länge? Ta upp det med mamman igen, jag skulle absolut inte kontakta BUP eller soc. Då skulle jag nog bli vansinnig som mamma och då kan ni räkna med att det blir krig. Detta tycker jag är saker som ni själva borde kunna reda ut. Säg som det är, att barnet blir stressad och kan inte koppla av. Ni har ju bara denna korta vecka med barnet och försöker komma in i era rutiner, och vips så är veckan över. Försök att få mamman att inte ta det personligt. Säg att om du ringer en gång per dag, på kvällen innan läggdags, så får de ju så mycket mer att prata om
Anonym (televäxel) skrev 2007-11-08 11:05:46 följande:

Hej,
Är det någon som har erfarenhet av om man kan registrera ett samarbetsavtal hos tingsrätten. Vi tog fram ett sådant hos familjerätten för ett tag sedan men min ex följer det inte.

Tack för hjälpen.