Ina, bra att du startade upp tråden!
Och ja, trots att det har gått 2,5 år så är saknaden enorm.
Nu blev jag gravid så tätt inpå Viggo, så det var svårt att ha fokus på något just då. Har fått hantera mycket sorg mitt upp i glädjen över lillan.
Glädjen och sorgen går liksom hand i hand...
Hur mår Benjamins pappa? Går det bra?
Oj, jag var skräckslagen! Nu bara "blev" jag gravid igen så vi hann inte ens tänka på ett allvarligt beslut om ett nytt försök eller ej. Under hela graviditeten undrade jag om jag nånsin skulle tycka det var värt det och vet du? Det är det!!
Sorgen sitter alltid där men det finns ett ljus där nu också!
Min make var lika rädd som jag och det var jobbiga månader fram till lillan kom. Tror säkert att din sambo också vill men det är jobbigt att prata om detta, det är jobbigt att ens våga tro.
Nu låter det som det är enkelt men det var fruktansvärt jobbigt, otroligt. Jag vet bara att vi olycks-systrar är otroliga på att inte ge upp, vi verkligen kämpar. Vissa dagar är svarta, andra är grå. Men helt ljusa dagar är svåra att hitta.
Lycka till och kram!
Grattis till lille Conor, malachis mamma!
Och fennons Evelina är två månader!
Sorg och saknad är för mig förvånandsvärt starka fortfarande. Gråter nästan varje gång jag är på kyrkogården och tänker fortfarande på honom dagligen. Lilla M håller oss i full gång nu när hon är 1,5 år och jag är så grymt tacksam över att vi fått henne.
Ängeln Casper:
jobbigt för er, jag minns så väl när vi fick ett falskt positivt svar från PKU, jag gick från Neo och bara grät på väg mot Astrid Lindgren. Nu fick vi klartecken att allt var grön senare men ibland är det som om det aldrig ska "bara få glida på".
Kram!
Eva S skrev 2007-12-03 09:59:12 följande:
Ina 67 skrev 2007-12-13 22:11:45 följande:
Ååååh, vad jag också vill ha en bebis till!
Jag älskar att vara mamma till mina barn och är evigt tacksam för det jag har.
Vår läkare har med bestämdhet avrått oss och vi är rekommenderade att allvarligt överväga en permanent åtgärd för att undvika fler graviditeter men vad det gör ont att tänka så....
Snart är det lite julledigt så jag får ligga och snosa 1,5 åringen i nacken när hon sover, jippi!
Måste njuta NU, det går så fort.
Igår flyttade Fischer-Price gubbarna in i krubban, lite annorlunda men fortfarande fint!!! (enligt en mycket opartisk mamma)
Har ställt ut en islykta med små hjärtan som fryses in, när den är klar åker vi till Viggo så får den lysa upp lite inför julen.
Vi är ju inte hemma då.
Ina: kör hårt på syskon, 40 är ingen ålder!!!!
Gambler och fennon: Vilka fina nissar!!!
Ska se om inte vi kan hitta en tomtedress också. Lillan har ingen kom jag på!