Vi som fått syskon till våra "änglar" del 2

Precis när man tror att allt ska flyta på för en gångs skull. Så händer det nått som gör att man blir orolig. Varför kan inte allt vara som vanligt med mina barn? De värkar som om jag aldrig blir kvitt sjukvården

Med mitt första barn Oliver gav PKU-provet falskt possitivt svar. De trodde att han hade Andrenogenital syndrom med problem med salterna i kroppen. Vi levde då under hans 6 första månader i ovisshet om han hade syndromet eller inte. Vi hade starka restriktioner om att vid minsta lilla sjukdomstecken bege oss till Barn 4 i Umeå. Som tur va så mådde han perfekt och blev frisk förklarad när han var 6 månader. Men helt klart en jobbig tid, men inget i jämförelse med tiden med andra barnet!

Vår andra barn Casper föddes ju förtidigt efter 15 veckors vattenavgång.
Casper var ju svårt lungsjuk och hade Goldenhars syndrom. Somnade in 100 dagar gammal.....
En underbar och förj-vlig tid!

När vi nu sedan fick tredje barnet så tänkte jag att de måste ju bara bli problemfritt denna gång........men tydligen trodde jag fel.
På BB upptäcktes det att hennes suturer och fontaneller sitter väldigt "tajt". Men efter ett andra läkarutlåtande så var allt som  de skulle och vi åkte hem utan minsta tanke på det hela.
Nu 7 månader senare får vi en kallelse till BVC på barnläkarbesök pga hennes huvud. Läkaren tycker att hon har väldigt liten fontanel och är rädd att den kanske växer ihop för tidigt. Detta skulle då medföra att huvudet missformas och hjärnan kläms och de kräver en op. Så nu måste vi mäta hennes huvud varannan vecka!
Jag blir TOKIG!!!!! Vi har inte något flyt alls när de gäller sjukvård. De är precis som om vi dras till sjukhusen för världens konstigast ovanligaste syndrom och sjukdomar. Jag börjar bli less!!!!!
Själv får man ju ta blodprover stup i kvarten ( börjar se ut som  en narkoman) å ändra medicindoser, besöka läkare mm Men de kan jag ta! Men att mina barn är sjuka å råkar ut för diverse syndrom klarar jag snart inte längre!!!! Nu får de räcka!