Hjorthan skrev 2008-01-29 21:35:25 följande:
Hej tjejer! Kikar in lite snabbt, måste få lilltjejen i säng alldeles strax, hon somnade i bilen när vi var på väg för att hämta skåpet, så hon är ju superpigg nu.Vet ni vad - JAG ÄR KÄR!!!! I mitt skåp!!! Gu vad ytlig jag låter nu, men så är det. Och så har jag än en gång fått konstaterat att världen är bra liten! Jag tar det från början:Vi körde alltså iväg idag för att hämta skåpet. Föll direkt för gubben i familjen när han kom för att öppna en bom så vi kunde köra ända fram till höghuset de bodde i. Han var så charmig gubben!Hans fru visade sig vara helskön hon med. Och när jag fick se skåpet - jag kan lova att jag föll som en fura. Bilden på Blocket visade verkligen inte skåpet från sin bästa sida. Det är så himla fint i verkligheten (inte fint som i perfekt skick då, utan fint som i charmigt, shabby, gediget). Jag fick historien bakom också. Det var mannens föräldrar som hade köpt skåpet från en lokal möbelsnickare i Örkelljunga alldeles i början av 1900-talet. Skåpet är härligt rustikt, rejäla lådor, inget fuskbygge inte! Jag fick också en stor drickaflaska som det står Örkelljunga bryggeri på. De tyckte den hörde ihop med skåpet.När sedan min man och vår son kånkade ner detta astunga skåp (som tur var det delbart) från tredje våningen utan hiss ( ), stod jag och damen och pratade. Jag berättade att Andreas går i Helsingborg på gymnasiet, och då visade sig att det görhennes barnbarn också. Och då sa jag att Andreas går på naturvetenskapligt program och fick till svar - "vad lustigt, det gör vårt barnbarn också". När jag då sa att Andreas går en särskild naturvetenskaplig linje med inriktning på räddningstjänst tittade damen på mig och brast ut i gapskratt. Det visade sig att hennes barnbarn André går i min Andreas klass. Visst är världen bra liten. Gissa om André blir förvånad i morgon när Andreas säger till honom att han varit hos hans mormor och morfar! Sen visade det sig att ett annat av parets barnbarn går i nian på samma skola som vår andra son, Simon, går.Då sa vi samtidigt, damen och jag, att det måste varit förutbestämt att vi skulle ha det skåpet. De har ju haft annonsen ute sen december, och inte en enda hade ringt på det, förutom
jag.Skåpet står nu hos mig pappa. Det behöver limmas på några ställen, och min pappa har långa limknektar som räcker över skåpet. Hoppas att han fixar det så snabbt som möjligt, för jag vill ha hem mitt skåp.Och de där gröna glasen, de får nog sitta kvar, de var inte alls så gräsliga i verkligheten som jag tyckte de var på bilden. JAG ÄR SÅ LYCKLIG!!!!!
Vad härligt vännen!!!