Blodgivare? varför? varför inte?

Jag hade svårt för sprutor, och när en bekants barn blev diabetiker insåg jag att det var dags att komma över sprutproblemet eftersom jag ville kunna hjhälpa familjen att vara barnvakt m.m. så då började jag lämna blod. Det är många år sedan och sprutor är fortfarande inte min favoritgrej här i världen men jag forsätter att lämna blod och har vid tillfälle även gett insulin till diabetiker.
Att lämna blod har aldrig tagit mer än 10 -15 min för mig, plasma däremot tar längre tid(ca 35 -40min). Har heller aldrig stött på problem för att jag har lågt blodtryck.

Jag får inte lämna blod för jag väger för lite tyvärr...

ok ok ok ...då vill jag tacka alla blodgivare
fick/behövde 2 påsar blod e,en störtblödning,mitt HB va på 72,kunde bara ligga ner annars svimmade jag bara. tack till er

Jag lämnar inte blod.
Det skäms jag för,har tom sånt blod som alla kan ta emot...

Men jag tycker att det är så läskigt med sprutor.
Hörde av någon att nålen är dubbelt så tjock som på en vanlig spruta.
Får ont i magen av att tänka på det bara.

Har lämnat blod i x antal år. Viktigt att det finns blod bl a hade annars inte min, garanterat värdens bästa, mamma funnits...

Jag fick dock för några år sedan epilesi, inte den vanliga som alla pratar om utan en verision av komplext partiellt anfall. När jag tänkte att jag skulle lämna blod som jag brukar göre så gick jag till Geblod.nu och gjorde upp sökning, "epilepsi" i deras "Frågor & Svar". Hittade detta svaret:
"Tyvärr, du får inte lämna blod nu. Du kan återuppta blodgivning 3 år efter du inte haft symtom och 3 år efter avslutad behandling."

Snyft.

Är blodgivare sedan några år tillbaka.
Tycker att det känns bra att göra en god gärning och dessutom får jag ju lite koll på mitt blodvärde. Och så kollar de ju mitt blod.

Dock var det besvärligt att bli blodgivare! På "mitt sjukhus" kom de med en massa undanflykter ("vi har bytt lokal, ring igen om ett par månader." "det är så många som har semester nu, ring igen om ett par månader"... etc etc)
så tillslut vände jag mej till sjukhuset som ligger 5 mil bort. Där var jag välkommen redan nästa dag!
Sjukhusen samarbetar så nu är jag även välkommen till "mitt sjukhus", men de har tyvärr bara mottagning mitt på dagen, så oftast lämnar jag på det andra stället ändå.

Ja, nålen de använder är tjock men det gör inte ont och man behöver inte titta om man inte vill.
Det tar 5-10 minuter att lämna blodet och sedan får man sitta och ta det lugnt en liten stund. Dricka lite juice och äta en macka eller bulle (fast på 'mitt sjukhus' får man bara en loka..)

Jag hoppas att de ordnar ett gemensamt register så att man kan lämna blod var som helst i Sverige! Nu måste min blodcentral skicka mina uppgifter om jag ska lämna blod någon annan stans..

läs mer på www.geblod.nu

Är för övrigt med i Tobiasregistret också (benmärgsdonation)
www.tobiasregistret.se/

Jag är blodgivare först och främst för att mitt blod är så viktigt (0 neg, som alla kan ta emot) och så mår jag bra av det psykiskt. Min pappa har varit blodgivare så det är väll därifrån tanken kommit från början. Gillar dessutom nålar ;)

Är inte blodgivare. Har behövt mitt blod själv.

Har varit blodgivare men får inte lämna blod pga medicinering

Jag är vansinnigt nålrädd (vilket kommer av att jag är väldigt svårstucken, de får ofta leta och prova en bra stund för att hitta ett okej kärl). Borde kanske försöka komma över det...