Någon här som fått avslag pga av ålder?

Frågan är om Manchesters nämnd har sina kommunjurister bakom ryggen? Jag tror att det i längden kommer att bli juridiskt ohållbart att, i någon kommun, gå på tvärs mot RegR prejudicerande domar! Särskilt som Socialstyrelsens kommande handbok för socialnämnder knappast kommer att kunna ge andra direktiv än de som gavs där ..

"Det finns inget på MIA:s hemmsida som jag ser som säger att man inte får ger medgivande över 42."
- MIA är inte tillsynsmyndighet eller någon som ger kommunerna direktiv om hur de skall bedöma medgivandekraven i socialtjänstlagen... Handboken, som snart kommer, med dessa riktlinjer ansvarar kommunernas "riktiga" tillsynsmyndighet för, nämligen socialstyrelsen...

"Det finns som du vet en utredning som arbetar med detta och så vitt jag kan bedömma är inte den dom som finns helt klar över hur man ska bedömma i andra fall ang ålder. Varför tror du inte att Manchesters nämnd samarbetar med sina jurister?"
- därför att flera andra kommuner beslutat om riktlinjer i enlighet med RegR:s prejudikat och det är svårt för lekmannapolitiker att vara insatt i prejudikats betydelse. Därför är min erfarenhet att de flesta nämnder samråder med med sina jurister då de beslutar om riktlinjer för handläggare. Jag tror ingen kommunjurist idag skulle låta en riktlinje som säger "att föräldrarna inte bör vara 50 år äldre än sina barn" passera opåtalad!

Så bra, att de har full koll! Undrar då om de kommer att följa Socialstyrelsens (dvs tillsynsmyndighetens) riktlinjer?

Näää - för de nya riktlinjerna från socialstyrelsen kommer först i juni (om nu tidplanen håller)....

"Personligen hoppas jag att den sittande adoptionsutredningen kommer att ha något att säga när det gäller ålder på adoptionssökande."
- Absolut - det kommer de att ha - både uppåt och neråt, eftersom det ingår i deras uppdrag! Åldersgräns kanske tom skrivs in i lagen - vem vet hur förslaget blir?

"skulle jag ändå vilja ha en betydligt större likvärdighet än idag."
- det syftet tjänar ju olika prejudikat och de kommande riktlinjerna! Om handläggare och politiker (socialnämnderna) tar till sig och tillämpar dessa så blir det, per automatik, mer lika bedömningar över landet!

Har du läst domarna? De anses av de flesta vara väldigt tydliga eftersom de tom anger undantagen dvs när man kan frångå 42-årsgränsen... och vad som _inte_ skall medföra undantag...

Att inte 42 blev en laggräns i förra vändan motiverades just med dessa undantag!

"gäller de domar som fallit par som varit betydligt äldre än 42, snarare uppåt 50, och inte ens där är det väl helt klarlagt att man inte kan ha särskilda skäl att ändå ge medgivande."
Dessa personer fick _inte_ medgivande och det RegR säger är att de inte skulle fått det om de varit yngre heller - därav 42-årsgränsen (vars resonemang annars hade varit helt ovidkommande eftersom det stämmer det du skriver, att de som överklagade var betydligt äldre)!

"... och jag kan inte förstå varför man inte diskuterar _åldersskillnaden_ mellan barn och förälder i stället för en fast högsta ålder när det gäller de generella riktlinjerna. Det enda rimliga är att man i varje enskilt fall gör en individuell bedömning. Något äldre sökande kan vara exceptionellt kvalificerade. Beslutet ska alltid vara förenligt med barnets bästa."
- Fast både vad gäller högre medgivande för äldre sökande och undantag för exceptionellt kvalificerade sökande har regeringrätten i sina prejudicerande domar "satt ner foten" - så den lösningen är knappast gångbar längre ...

"De har lång erfarenhet både av egna barn och genom sina yrkesliv. De har god ekonomi och ett boende som inrymmer fler barn. Om de är låt säga 45 och 48 år och önskar adoptera ett barn på 5 år. De uppfyller allt tänkbart som medgivandeutredningen kräver. Att inte ge detta par ett medgivande med hänvisning till att de är för gamla, eller för att det inte är medgivande för syskon till andra adopterade barn i familjen känns inte som att ha ett barnperspektiv i bedömningen. Tänk vad underbart det vore för en 5-åring som bor på barnhem att få bli riktigt barn i denna familj."
- fast tyvärr har RegR "slagit undan fötterna" på just den möjligheten. De menar att lagens förarbeten skall tolkas så att "särskilt kvalificerade" inte är skäl för undantag från 42-årsgränsen, inte heller hög ålder i medgivandet.

"I litteraturen och på kursen ofta under hemutredningen talas det om hur svårt det är för barn att reparera skadorna efter en viss ålder och man varnas för att det kan komma att gå "dåligt" vad nu det är."
- Det forskningen tittat på är ju framför allt vuxna adopterades anpassning och psykiska hälsa. Där finns nog ett oomtvistat samband med hög ankomstålder, vilket även för mig är rätt logiskt!

"En dom utgör ingen lag."
- nej, men en prejudicerande dom säger hur man skall uttolka lagen, i detta fall avseende ålderskravet i SoL 6 kap 12 § ...

"Jag tror inte att någon skulle ge avslag på medgivande till min påhittade familj."
- men flera kommuner i landet har beslutat eller är på väg att besluta om riktlinjer som innebär avslag på ditt exempel!

"Om deras ärende överklagades till Regeringssrätten"
- ett ärende som ditt kommer förmodligen inte ens att få prövningstillstånd i RegR eftersom detta med ålder redan är prövat (på ett betydligt vidare sätt än som var motiverat av de två ärenden som fick prövningstillstånd och blev prejudicerande) och underinstanserna kommer att följa prejudikaten...

"Idag är nog de flesta adoptivföräldrar bättre pålästa och utbildade angående anknytning, hur viktig barnens bakgrund är, kring språk och annat. Dessutom är Sverige ett mycket mer mångkulturellt land idag."

"Många av de som adopterar är själva invandrare eller åtminstone andra generationens invandrare."
Invandrare är klart underreprensenterade bland adoptanter, deras adoptioner handlar oftast om kända barn (vanligen släktingbarn)

"Vi ser ju även här adoptivföräldrar som själva är adopterade."
Ja, _dom_ är överrrepresenterade! Och det ser jag som ett gott betyg åt adoptionsverksamheten!

"Jag tror (och hoppas så klart) att adopterade barn som växter upp idag mår bättre än de som adopterades för 30 eller mer år sedan, oavsett vilken ålder de var när de kom till sin nya familj."
- Det som är bekymmersamt är att oavsett kloka föräldrar förefaller det svårt att reparera allt som gått snett i tidig ålder, det har forskning beträffande biologiska barn som råkat ut för tidiga trauman lärt oss... Och ju längre man vistas i en miljö med svår omsorgssvikt desto svårare kan man anta att skadorna blir...
Men visst - adoptivföräldrar har generellt sett bättre förutsättningar idag - och _det_ är hoppfullt!

"En fördel med att adoptera ett äldre barn är att de om de blivit bra förberedda ofta ser fram emot att få föräldrar och själva jobbar på anknytningen på ett annat sätt än ett mindre barn gör."
- Fast rent psykologiskt fungerar det inte så. Barns förmåga till anknytning är som bäst tidigt i livet (kanske redan under de första månaderna?) och tonar sedan ner eftersom! Det finns psykologer som menar att riktigt stark anknytning är svår att uppnå efter tre års ålder!

Jag har inga säkra siffror att hänvisa till... Jag har min kunskap från annat håll!

"Då måste de jag känner som adopterats när de var tre eller äldre ha varit typ fastklistrade vid sina päron om de adopterats tidigare. Jag har nämligen med egna ögon sett (alltså känner) flera idag vuxna adopterade som kom hit när de var tre eller äldre och har en mycket bra och nära relation till sina föräldrar. Statistik speglar inte alltid sanningen."

- Nej och forskning redovisas inte heller på individnivå utan då handlar det om grupper...
Det man vet (genom forskning) är att äldre barn som tidigare i livet haft en bra anknytning kan få det igen (trots att de är äldre än 3 år då de adopteras) det är värre med dem som är över tre och inte någonsin haft en trygg anknytning... då kan det bli svårt!