Comminig out stories!

Jag ringde min mamma i början av året, började gråta som tusan.... sa att jag skulle skilja mig och att jag träffat en ny, en kvinna...   mamma tycker de är rätt jobbigt, hon är inte redo att träffa kristina ännu! Men, jag begär de inte heller, jag har varit tillsammans me en man i 9 år och hon trodde lixom aldrig detta...  pappa bryr sig inte, självklart tar vi in henne i familjen om de visar sig bli ni sa han. Mamma är mer inne på att hon ska kunna slippa träffa henne, bara mig o barnen... nåja, hon vänjer sig.

Mina vänner sa bara, ah....äntligen lyssnar du till dig själv...de har vi alltid vetat....  *jasså?haha*

Jag kallar mig inte flata, även om jag känner att jag kanske är de.... men eftersom jag levt så heterosvensson man bara kan i 9 år låter de bara töntigt att kalla sig det....  folk få tro va de vill känner jag.....  jag vet va jag vill,....  att man skulle bli 30 innan man vågade är kanske rätt tragiskt!

Mina barn tog de skitbra, de har tagit emot kristina me öppna armar!... 
De är underbart!