Adopterade från Chile!

Hej

Tittar bara in i er tråd eftersom min man vuxit upp i Chile med chilensk pappa och svensk mamma. De flyttade tillbaka till Sverige när min man var i skolåldern. Han hade hunnit gå några år i chilensk skola. Vi funderade länge äver att adoptera ett barn från chile genom sename, men fick tyvärr inte medgivande för barn över 5 år i sverige, vilket är det som krävs för internationell enskild adoption. Nuförtiden finns det ju inga andra adoptioner från chile. Fortfarande maler tanken i mitt huvud, skulle det inte vara bäst för oss som har någon sorts förankring i Chile att ta emot ett barn därifrån (främst för barnets skull)? Kanske är det värt att försöka övertyga utredaren om att höja vår medgivandeålder....? Jag förstår att det är helt absurt att tänka så idag för er del, men tror ni att ni skulle haft en fördel att vara adopterad av en chilenare boendes i sverige? När det gäller att behålla en slags chilensk identitet. Eller ser ni det som att ni aldrig velat vara något annat än svenska, med en helsvensk profil? Kanske förvirrat och osammanhängande. Men det jag undrar är om det är positivt för ett chilenskt barn att adopteras av oss, som har erfarenheter av den chilenska kulturen, och språket? Vi tänker väldigt ofta på om vi ska försöka att prata med familjerätten en gång till om våra tankar, om hur värdefullt det kan vara för barnet att ha någon sorts koppling till landet. Skulle ni sett det som värdeullt i tex ert sökande efter rötter, att ha någon med er som kan språket och vet hur systemet fungerar?

Det som även slagit mig i denna tråd är att de flesta av er är adopterade från mellersta Chile, vet ni hur det kommer sig? Är det möjligtvis för att det mesta styrs från Santiago, rent byråkratiskt tänker jag då? vad tror ni?

Min man har bott i norra Chile.

Hej! Jag har varit bortrest och sedan tappade jag bort mig i vilka trådar jag skrivit innan jag åkte.

Ja den känslan som ligger och gror är att vi ska göra ett till försök att prata med utredaren. Utredaren kanske är rädd att vi ska adoptera ett äldre barn från ett annat land och inte från Chile. Hade vi inte alls köat i Sverige tror jag nog att de gett oss högre medgivande (då vår avsikt endast hade varit en enskild adoption), men nu vågar de kanske inte. Ett äldre barn när man har språket gemensamt är nog en fördel, men adopterar vi barn över 5 från ett annat land kanske de bara ser nackdelar.

Det är skillnad på spanska och spanska, det har du rätt i. Man hör från vilket land en spansktalande kommer ifrån på dialekter, slang, uttal. Min man säger att Mexarna pratar gullig spanska, han brukar ha roligt över Benicio Del Toro (tror det var mexico?). Spanjorerna pratar ingen fin spanska eftersom de läspar, i mitt tycke.

Har du en känsla i dig, att du vill adoptera i framtiden?

Jag har kompisar som är adopterade från Colombia och Chile, och de har umgåtts mycket med spansktalande jämnåriga. Är det vanligt att man "hittar" folk i närheten med sydamerikanskt ursprung tror du? Den ena killen hamnade i lite jobbiga situationer, för att han så gärna ville lita på sina nyfunna vänner.