Jag undrar vad den vanliga effellaren har för moraliska funderingar.
Vad är moraliska val?
Vad är att leva ett moraliskt liv?
När blir valet moraliskt isf livsavgörande?
Får man vara moralist?
Kan man ha sjuk humor och samtidigt hög moral?
Sitter moralitet i val eller i ord?
Vad är skillnaden mellan etik och moral?
Bara för att komma någonstans - svara på frågorna eller formulera egna tankar.
Är verkligen ingen här intresserad?
Fint!
*längtar*
Men är det verkligen ett moraliskt val att ljuga för att rädda ett liv? Då blir det livsavgörande.
Som jag funderar så är moraliska val de man gör utifrån sina etiska principer.
Tex lövets utmärkta ex om lögner.
Jag ljuger aldrig, fuskar aldrig, försöker göra bra saker som ingen får veta (för beröm kan vara en morot isf moral) och håller strikt på konsekvens och följer lagen så ofta det är möjligt. (OK, jag kör för fort, *erkänner* men vem mår illa av det? Jag väljer mina tillfällen.)
Jag tycker att val som inte spelar någon roll är personliga och val som verkligen påverkar negativt är moraliskt rätt att lägga sig i. Det är enkelt att veta att man ska säga ifrån om man ser en misshandel (etiskt är det lätt, svårt moraliskt eftersom hot gör att man måste gå ifrån sina principer) men ska man verkligen säga ifrån när det gäller (helt ur luften 
) amning? Det är inte som att man låter bli att ge sina barn mat.
Har mer men det är sent och jag är trött.
Bra resonemang!
Etiken är per definition reglerna med vilka man utövar moral. (finns säkert en "fin" och exakt men...) Men det tycker behöver diskuteras var gränsen går för vad som är moral och vad som är "lägga näsan i blöt" eller moralisera(?). (är det fult eller fint att moralisera?)
Vad kallas det när man drar ner sina oviktiga val till moral-val?
Ex: ska jag gå på höger eller vänster? Båda har trottoar.
Eller: ska jag ge dem gröt eller välling till frukost?
Är ni med?
Bra moral har eg inget att göra med att moralisera eftersom bra moral är ett personligt förhållningssätt.
Jo; är det moraliskt att hålla på sig tills man är gift? Är det bra moral att gifta sig först och sen skaffa barn? Eller är det personliga val som eg inte spelar någon roll?
Är du/ni med på resonemanget?
(Vilket luddigt ämne det här är! Trevligt!
Sjuk humor verkar dessutom vara en sån grej man inte förknippar med god moral har jag märkt. Bara för att jag inte är en "uptight" tant så "får" jag inte ha bra moral.
Som om man måste vara allvarlig för att kunna ha bra moral. Är det ett krav att man kräver uppoffring och självförsakan bara för att ha bra moral?
Är uppoffring och försakan bra moral eller bara just det: uppoffring och försakan?
Tungt!
Klippt eller självproduerat?
Hade svårt att hänga med i svängarna, men har jag fattat det rätt att det är mera en historisk och generell beskrivning av begreppen etik och moral?