Hej TS!
Först en stor kram till dig!....Vet hur du känner dig. Har själv flera MF och MA bakom mig. Det senaste i januari i v11. gått hos kurator på MVC och försökt bearbetat mina känslor.
MF hade jag som sagt i Januari, när min riktiga mens inte hade kommit tillbaka den 20 mars så ringde jag till KK akut för att kolla vad jag skulle göra. De tyckte jag skulle komma in så de kunde ta ett Hcg prov på mig för att kolla att allt kommit ut så att säga.
Mycket riktigt visade det 65 precis på gränsen för graviditet. Av nån anledning sa läkaren att MEN jag vill att du kommer imorgon också för att kolla igen så det inte är en ny graviditet. Dagen efter Hcg=95, shit jag kunde inte tro det var sant. Jag var gravid igen.
Några veckor gick. Började blöda typ i v9 tror jag, åkte in till KK. Där var ett tickande hjärta men läkaren sa att jag bara var i v6 men allt såg normalt ut och blödningen kom inte uppifrån.
Åkte hem.
Väntade nästan bara på att ett MF skulle sätta igång. Men nä. En vecka senare avtog blödningarna.
Jag har varit som ett orosmoln hela min graviditet, det är inte förräns nu i v31 som jag verkligen njuter av att vara gravid och det är ju för att bebisen sparkar nästan oavbrutet och jag vet att hon lever. Jag oroar mig dock inför förlossningen. INTE för själva förlossningen i sig typ om det kommer göra ont osv. Utan för bebis skull. JObbar som uska på förlossningen så jag vet ju att saker KAN gå fel även om man går hela tiden ut.
Det jag vill säga till dig är att prata, prata, prata med alla i din omgivning, be att få komma ofta till BM och sitta och prata, lyssna på hjärtljud osv.
Vet att det är stentufft men du kommer att klara det!
Sen finns alltid FL, folk är här inne dag som natt och det finns alltid en vänlig själ att lasta av sig lite oro på....
Lycka till vänen! Kram
Sorry att det blev lite långt!
