Folk gör sig lustiga över sjungande DS på youtube. Läs kommentarer.

Man är inte "sjuk" för att man har DS.

Men men..

Tyckte iaf hon var sjukt rolig.
Och det har ingenting med att hon är född med ds att göra, hon hade varit sjukt rolig ändå.

Men ordet "sjuk" användes fortfarande och det är ett ord jag har väldigt svårt för när man pratar om människor med någon form av utvecklingsstörning, jag hör det gaaaanska ofta.

Men men, det var inte det saken handlade om.

Men det är ju knappast tjejen som sjunger som lagt ut den?

Huruvida det är nedvärderande eller inte säger jag inget om, jag undrar dock bara varför så många tar utvecklingsstörningar och funktionshinder som sjukdomar, eller "sjukdomar" med " ".

Även om man har ett funktionshinder så blir man faktiskt myndig vid arton års ålder.
Det betyder dock inte att man kanske kan tänka på konsekvenser fullt ändå.

Nåja, jag tyckte iaf hon var rolig i vilket fall.

För min del får väl folk säga vad de vill, men någon sjukdom är det inte hur man än vrider och vänder på det.

Jag hävdar fortfarande att oavsett hur "milt" ordet är så finns det ingen sjukdom i att någon föds med ds.
Sen kan de ha diverse sjukdomar, precis som vem som helst, men det ligger ju ändå inte i utvecklingsstörningen.

För övrigt gör jag mig inte heller lustig över "dom", men jag kan skratta ändå.
Sjukt om man INTE kan skratta som man kan göra åt någon annan som är jävligt rolig bara för att människan råkar ha ds, det är ju diskriminering om något.
Skillnad på skratt och skratt också visserligen.

Fast nu blev det jävligt ot. Sorry.

Ja, ren mobbing gör mig förbannad oavsett mot vem det är riktat, så det förstår jag fullt.

Jag jobbar inom omsorgen och brinner mycket för det, här där jag bor så är det ganska bra, för här så "gömmer" de inte människor med förståndshandikapp och utvecklingsstörning som de verkar göra på andra ställen, utan här får de vara ute och "jobba" på vanliga arbeten, hotell, restanger, mataffärer tex, med handledare så de syns och blir en del av det vanliga samhället.
Min äldsta tjej går på en ganska liten skola, där de har särskolan i samma lokaler och har vissa aktiviteter gemensamt med dom, så de syns även där.

Tror det är där man måste börja, släpp fram dom, visa att de inte är konstiga eller knäppa utan att de faktiskt är en del av vårt samhälle och har otroligt mycket att ge.

Vad djup jag blev nu.

Precis.

Var på en föreläsning med Lisbeth Pipping, en helt otrolig kvinna, den bästa föreläsning jag någonsin varit på.
Hon har vuxit upp med en utvecklingstörd mamma och berättar om det livet.

OCH även, att det som sagt var ligger i attityden hos folk, inte i vad man kallar dom.
Vilket jag är helt övertygad om jag med.

Fast de har det ändå jävligt bra.
Min mor jobbar inom äldreomsorgen, de kan vara tre personal en dag på TRETTIO brukare.
Jag jobbar inom handikappsomsorgen, vi är tre personal varje dag, på nio brukare, och då har alla inte ens hjälp varje dag.
De kan göra precis vad de vill, åka på utlandssemester eller vad som helst, och de är alltid beviljade personal om de har behov av det.
Gamlingarna får knappt gå på promenad en kvart i veckan.

Tycker båda dessa grupper förtjänar det bästa, absolut, men åtminstone i kommunen jag bor i är det otroligt bra för omsorgen jag jobbar inom.

Haha, ja det är väl både för- och nackdelar.

LSS är ju en av de saker de absolut inte får ta pengar ifrån, trist om de missköter sig.

Jag kanske är lite "bortskämd" också, med hur bra de egentligen har det, för kommunen jag bor i tycker jag sköter sig jättebra och jag inbillar mig att de flesta gör det.
Men jag kan ju ha fel, himla trist isf.

Jo, det kan jag skriva under på.
Jag tycker de överlag är helt underbara, har sällan så roligt som jag kan ha på jobbet och det finns få "grupper" som bjuder på sig själva mer än den grupp jag arbetar med.
Jag brukar säga att det är som på krogen, när folk blivit lagomt fulla så de har väldans roligt och vågar lite mera, fast utan alkohol.

Själv tycker jag det är jobbigt att TITTA på såna där snurrande saker.