Folk gör sig lustiga över sjungande DS på youtube. Läs kommentarer.

Ja, ren mobbing gör mig förbannad oavsett mot vem det är riktat, så det förstår jag fullt.

Det är där min poäng är. Att folk orkar skriva elakheter som verkligen kan göra andra läsare ledsna

Sen så är ju internet så...att man får ju bita i sitt äpple med vad som läggs ut osv.
Men det är ju onödigt ändå.

En dag kanske dessa som skriver detta själva är föräldrar till en med DS.
Eller blir handikappade i en olycka. Undrar vem som skrattar då.

JAg tror inte att det spelar så stor roll vad man väljer att kalla utvecklingsstörda och handikappade för. FÖrr i tiden var de dårar, imbecilla, störda, hysterikor osv osv och nu säger man intellektuellt funktionshinder heller något annat förmildrande. Att ha en skada på intellektet kommer nog alltid att innebära något negativt för de allra flesta, och då kommer orden som idag är neutrala i alla fall att ha en negativ klang. JAg gissar på att SoS ger ut en ny skrift om ca 10-15 då de bytt ut ordet intellektuellt funktionshinder mot något nytt, för att få bort den negativa stämpeln...
Vad man kallar saker spelar ingen roll så länge inte attityden ändrats.

Jag jobbar inom omsorgen och brinner mycket för det, här där jag bor så är det ganska bra, för här så "gömmer" de inte människor med förståndshandikapp och utvecklingsstörning som de verkar göra på andra ställen, utan här får de vara ute och "jobba" på vanliga arbeten, hotell, restanger, mataffärer tex, med handledare så de syns och blir en del av det vanliga samhället.
Min äldsta tjej går på en ganska liten skola, där de har särskolan i samma lokaler och har vissa aktiviteter gemensamt med dom, så de syns även där.

Tror det är där man måste börja, släpp fram dom, visa att de inte är konstiga eller knäppa utan att de faktiskt är en del av vårt samhälle och har otroligt mycket att ge.

Vad djup jag blev nu.

o GUTEGIRL o skrev 2008-09-19 20:59:37 följande:

Visst är det sant, orden förändrar inte förhållandet i samhället. Fast det kan nog från högre instanser, verka som om det förändrar levnadsförhållandena också...Det låter "fint" men man håller hårt om börsen och blundar...De människor som det gäller, har oftast inte möjlighet att göra sin röst hörd. Varken i det stora eller det lilla...

Precis.

Var på en föreläsning med Lisbeth Pipping, en helt otrolig kvinna, den bästa föreläsning jag någonsin varit på.
Hon har vuxit upp med en utvecklingstörd mamma och berättar om det livet.

OCH även, att det som sagt var ligger i attityden hos folk, inte i vad man kallar dom.
Vilket jag är helt övertygad om jag med.

Fast de har det ändå jävligt bra.
Min mor jobbar inom äldreomsorgen, de kan vara tre personal en dag på TRETTIO brukare.
Jag jobbar inom handikappsomsorgen, vi är tre personal varje dag, på nio brukare, och då har alla inte ens hjälp varje dag.
De kan göra precis vad de vill, åka på utlandssemester eller vad som helst, och de är alltid beviljade personal om de har behov av det.
Gamlingarna får knappt gå på promenad en kvart i veckan.

Tycker båda dessa grupper förtjänar det bästa, absolut, men åtminstone i kommunen jag bor i är det otroligt bra för omsorgen jag jobbar inom.

Tårar sprutar men jag vet inte om det är av glädje eller sorg över att sådant tillåts.

Det är jättebra.
Vi hade samma sak i mitt högstadium.
Träningsundervisningen som de kallade deras skola var precis intill. Så där så man dom alltid. Man kunde gå dit när man ville. Jag brukade vara där å spela på pianot ibland tills en av de utvecklingsstörda gav mig en örfil hahaha.

Han tröttande väl på mig.
Vi hade också mat efter dom och min grupp hade deras bord precis efter. Det däremot var väl minre trevligt ibland. Men de gjorde väl så gott dom kunde.

Haha, ja det är väl både för- och nackdelar.