Vet precis hur du har det. Det kan kännas som att jag enbart lever för andras skull.
Kanske är det lättare att öppna dig för honom om du först öppnar dig för din psykolog? Kanske psykologen kan hjälpa dig att sätta ord på känslorna?
Har ni pratat om medicinering du och psykologen?
Kanske kan du göra ett försök att skriva ner vilka tankar som rör sig i huvudet, vilka känslor som dyker upp osv?
MIn sambo vet vid det här laget hur jag mår, iaf till viss del. Det blir betydligt enklare om någon i ens närhet vet att man är sjuk, för depression är ju ett sjukdomstillstånd.
Just orkeslösheten och tomheten tycker jag själv är värst, att inte orka ta undan middagen, inte orka kliva in i duschen på morgonen osv. Allt är tungt och energikrävande fast det egentligen är väldigt enkla saker som ska utföras.
Sambon tar hand mer om sonen än vad jag gör (t ex fler blöjbyten osv), tar mer hand om hemmet, handlar osv. Han tycker att det är helt okej, så länge jag är ärlig mot honom och berättar hur jag mår. Han vet att jag har dte kämpigt och försöker hjälpa mig så gott det går.
Oj, så långt det blev...sorry
Anonym (J.G) skrev 2008-10-10 13:05:17 följande:
Ska försöka. Men mitt liv känns så meningslöst. Känns som om alla får det bättre utan mig. Är alltid ledsen och vill ingenting. Min sambo klagar på att jag inte gör så mycket här hemma men jag klarar inte av att berätta hur jag mår. har aldrig öppnat mig för honom och vi har varit ett par i 11 år.
