Ingen livsglädje del xx

HellviHumle

Äldre 13 Oct 21:11
235 svar

Citera Återställ Anmäl

Ingen livsglädje del xx

jag vill också skrev 2008-10-13 20:41:02 följande:

Men detta är verkligen allt jag har drömt om hela mitt liv!1: jobba som florist (fick under utbildningen veta att jag inte bör jobba som det pga sjukdom)2: flytta hemifrån (den enda som gått i uppfyllelse)och de två lite löjligare, men som betyder mycket för mig, 3: gifta mig innan 25 ( sambon vill vänta 3-5 år till)4: skaffa barn innan 25 (sambon och jag är överens om att vi vill vara gifta först)Jag kan inte sluta tänka på dessa drömmar...
Ettan är ju inte så mycket att göra åt, förstås.
Tvåan var ju klar.
Trean och fyran? Varför är just åldern så viktig. Det är ju inte så att han inte vill gifta sig eller skaffa barn. Drömmar är ju just drömmar. Ibland så dyker det upp saker som gör att de inte går i uppfyllelse. T ex en sambo som gör att man måste jämka en del. Sett så här "utifrån" så skulle jag nog vilja säga att du hinner. Det är bättre att veta att man trivs ihop och att man verkligen passar ihop än att rusa iväg för att man har ett årtal att passa. Det ser man tydligt genom att titta omkring i trådarna på FL. Det är många som ska ha barn innan de ens flyttat ihop. Många som är ensamstående med barn yngre än två år och som varit det sen barnet varit några månader. Knappast nå't att stå efter.
Nu vet jag ju inte hur länge ni varit tillsammans men jag tror inte det är fel att vänta ett tag.
Kram
HellviHumle

Äldre 13 Oct 21:14

#95

Citera Återställ Anmäl

AtroCious skrev 2008-10-13 18:32:13 följande:
Utredning och utredning...Gick till BUP under högstadiet, och då fokuserade vi på mina självmordstankar.Jag blev gravid, och mådde helt plötsligt mycket bättre. BUP ansåg då att jag inte behövde mer hjälp, så jag var tvungen att sluta där.Under slutet av graviditeten började jag må dåligt igen. Efter min sons födsel uppmanade BVC mig att söka hjälp för mitt mående. Jag fick då kontakt hos en läkare på vuxenpsyk.På första mötet gjorde han ett test, och kom fram till att jag har Borderline. Känner att jag helt klart har borderline, det passar in extremt bra på mig.Nu har jag kontakt med nån kass gubbe som varken är psykolog eller kurator.Jag skar mig för första gången på över ett år i somras. Jag gjorde det endast några gånger dock, så jag ser mig fortfarande "ren" från skärandet.Förut mådde jag alltid dåligt på hösten/vintern. Mådde alltid bra på sommaren.Har kommit i underfund med att det var skolan som gjorde att jag mådde dåligt, och att jag mådde bra på sommarlovet för att jag blev utvilad och så.Nu mår jag dåligt hela tiden, oavsett årstid.Har inte haft nåt möte än om mina mediciner, men snart så... hoppas jag.
Jag antar att den "kassa gubben" är terapeut. Varför tycker du att han inte fungerar? Om ni absolut inte funkar ihop så se till att byta.
Har du läst nå't om bortderline?
Kram
HellviHumle

Äldre 13 Oct 21:44

#98

Citera Återställ Anmäl

AtroCious skrev 2008-10-13 21:17:57 följande:
Så som jag förstår det är han sjuksköterska som studerat lite om KBT.Har sagt att samtalen med honom inte hjälper, men han tycker inte att jag ska gå till nån annan.Ja; har läst väldigt mycket om borderline, när jag fick reda på att jag har det.
Har du läst "Vilse i speglingar"?
HellviHumle

Äldre 13 Oct 22:21

#99

Citera Återställ Anmäl

jag vill också skrev 2008-10-13 21:19:24 följande:

Jag har en teori om varför åldern är så viktig. Mina föräldrar var runt 20 när de fick min syster och 22 när de fick mig. Jag vet inte riktigt varför, men jag har alltid varit "stolt" över att ha unga föräldrar och alltid själv velat vara en ung förälder. Alla säger till mig att det inte skadar att vänta ett tag, att jag har massor med år på mig m.m. men det hjälper inte mina tankar. Jag vet att det låter som om jag tillverkar mer problem än det egentligen finns i mitt liv för att jag "vill" må dåligt. Det är jag även rädd för att en psykolog eller en kurator skulle säga.
Nja, det är ju knappast så att du vill må dåligt. Men kanske att du är lite fixerad vid åldern. Det kan nog vara som du säger med anledningen. Har du försökt sätta dig in i hur det skulle vara att få barn vid den höga åldern av 27 t ex?
HellviHumle

Äldre 13 Oct 22:33

#101

Citera Återställ Anmäl

jag vill också skrev 2008-10-13 22:26:02 följande:

Jag hart tänkt på hur det skulle vara att få barn vid 27. Och det skulle betyda att min sambo skulle vara 32. jag vet inte varför men nåt gör att bara tanken är jobbig. jag vet att jag är väldigt fixerad vid ålder, men det har jag nog alltid varit.
Har du också bestämt hur många barn?
HellviHumle

Äldre 13 Oct 23:46

#103

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Lina) skrev 2008-10-13 23:22:12 följande:

Hoppar gärna in i denna tråd me´...Gick in i väggen förra veckan...fick tid hos doktorn...Äter nu citalopram o är sjukskriven några veckor framåt..Livet kändes/känns jättesvårt.. Blev ensamstående för 1 ½ år sedan...har en son på nu 5 år..Livet vände åter till mig efter en tid ( trodde jag )Träffade mannen i mitt liv och trodde att en flytt 43 mil bort skulle göra mig hel..Men längtan efter sonen rev i mig o min mamma har blivit sämre av sin cancer så nu är det palliativt vård skeede..Livet började tära på mig...blev arg o väldigt stress känslig..Klarade knappt av en endaste motgång o min sambo tyckte jag skulle söka hjälp...men klarade inte av att ta till mig..Längtade bara hem till mitt län för att kunna vara närmre min mamma o son..Så brast bubblan för mig så flytten blev ett faktum..Men väl på plast så fanns ingen ork...så nu veckan senare börjar det iaf känns som om medicinen börjar funka..hade några dagar där mina känslor o oro kändes mekaniska på nåt sätt...Igår kunde jag äntligen gråta igen..Går nu o väntar på att få komma till en kurator...Vill börja nysta i allt från första början..
Du är välkommen hit, du också.
Verkar som du har rätt bra koll på läget. Låter bra att medicinen verkar fungera.
Kram
HellviHumle

Äldre 14 Oct 18:38

#116

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-14 14:34:18 följande:

oh vad jag kände igen det där!Ja..minus tabletterna då..Men jag väntar också.. på att det, mot all förmodan, ska bli bra.Fast jag vet att man itne bara kan gåoch vänta..man måst agera.Men jag orkar inte..
Ibland önskade jag att jag kunde få lägga mig och sova och när jag vaknade så hade någon fixat allt det där som hängde över mig. Men så'nt händer ju inte, tyvärr!
HellviHumle

Äldre 14 Oct 18:43

#118

Citera Återställ Anmäl

AtroCious skrev 2008-10-14 18:40:44 följande:
Känner att jag inte orkar mer nu... Vill bara ge upp.
Läs boken jag tipsade om först.
Önskar att jag kunde göra nå't för dig. Du måste ta kontakt med den som har hand om dig! Det är inte meningen att du ska behöva må så dåligt.
Har de någon KBT i närheten?
HellviHumle

Äldre 14 Oct 19:10

#120

Citera Återställ Anmäl

AtroCious skrev 2008-10-14 19:07:27 följande:
De har KBT här, men det är inte det jag behöver. Jag behöver DBT, och det finns inte där jag bor.
Du har rätt. Jag som blandar ihop. Det var förstås DBT jag tänkte på. Är det långt dit där det finns? Det verkar ju som att det funkar rätt bra för många. Åtminstone tjejer.
HellviHumle

Äldre 14 Oct 21:25

#122

Citera Återställ Anmäl

AtroCious skrev 2008-10-14 19:13:55 följande:
DBT finns fem mil härifrån. Inte så långt, men när man är ensam med en bebis och inte har nåt körkort är det inte det lättaste att komma dit...
Nej det är det nog inte. Finns det ingen buss, nå'n annan som kan köra eller nå't? Först ska du förstås bli antagen. Jag tycker att du ska försöka med det.

«
‹
Sida 4 av 6
1
2
3
4
5
6
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ingen livsglädje del xx

Ingen livsglädje del xx

INNEHÅLL