Inlägg från: maddelojne |Visa alla inlägg
  • maddelojne

    kampen om smärtlindring med Endometrios...

    Hej medsystrar och andra...

    jag har alltid haft så himla dåligt bemötande när det kommer till smärtlindringen som emellanåt krävs för att orka med smärtan som sjukdomen ger. När man ligger där inlagd på Sahlgrenska Avd 67 så får jag kriga, i tid och otid för att dom ska förstå att Panodilen och Diklofenak, mitt inre kokar mer och mer upp efter att man ligger där och känner sig hjälplös och oförstådd. Man vill för mitt bästa inte ge mig för mycket morfin, för då slutar jag som narkoman. I våras sa till och med en sjuksyrra till mig att jag var en jävla narkoman. Men jag hade som tur var en kanonläkare som känner till min historia och hur smärtorna kan vara mot mig. Men alltid känner jag mig felbehandlad och oförstådd, inte ens kvinnor kan sätta sig in i hur det känns, att när man haft dagar med hög smärta inte orkar så mycket, att man tappat ork, kraft och då ska man ligga och be för att få en liten paus av smärtan, bara en halvtimma paus så att man kan få återhämta sig lite och samla kraft...men alltid samma sak...kriga för sin rätt att få smärtlindring som hjälper...

    någon som vill dela sin uppfattning om detta?

    Mvh Madeleine

  • Svar på tråden kampen om smärtlindring med Endometrios...
  • maddelojne

    Åh önskar så att jag också kunde få den förståelsen för hur mina dagar ser ut. Den smärtlindring som jag har utskriven är Panocod och dom hjälper inte ett skit. Jag fick med mig nu sist för 2 veckor sedan 20 st Oxynorm 10mg och nu börjar dom ta slut. Jag har verkligen panik då jag känner att läkarna tror att man är en jävla missbrukare för att man inte får hjälp av Panocod. Hallå , varför ska man alltid känna sig så jävla missförstådd och överkörd av läkare och sjukhus.

    Tack så länge!

  • maddelojne

    var iväg igår på smärtcentrum, hade höga förhoppningar men tyvärr så var det åter oförstående, man förstår inte hur ont man har dagligen, och att man inte har något värdigt liv när man har endometriosen, den gör så ont. Krigade och disskuterade i en och en halv timma. Men inget hjälpte, jag känner mig så uppgiven nu och känner att det inte finns någon som förstår hur tufft det är att orka med alltsammans.

    Läs gärna min blogg om gårdagen och hur mitt besök gick.

    http://www.familjeliv.se/Bloggar-4-7/b106521.html

    måtte någon lösa gåtan på detta helvete som Endometriosen innebär

  • maddelojne
    Lolilla skrev 2008-10-30 11:12:44 följande:
    Saxar en liten del från din blogg och "svarar" på den här:"När jag ställer frågan hur gör andra patienter med endometrios, hur härdar dom ut med smärtan??? Då svarar min sköterska att dom patienter som dom har med endometrios har lärt sig att hantera smärtan och leva med den. HUR SKA DET GÅ TILL??? "Jag kan ju berätta hur det gick till för mig. Efter åratals kämpande kom jag till Smärtkliniken. Mer oförstående frågor. Fler kränkningar. Prova TNS. Prova Neurontin. Prova Ditten. Prova Datten. Men ingenting hjälper...Sista samtalet med läkaren: Ja du får nog lära dig leva med smärtan...Då gav jag upp. Så här har du en av de som "lärt sig leva med smärtan".

    jasså du har också gått på smärtcentrum. Hur orkar du ?? Förstår att du gett upp, då det inte känns som om vi har någon som förstår oss och tar oss på allvar.


    Vad har du för smärtlindring idag??


    Kram Madde

  • maddelojne
    Lolilla skrev 2008-11-04 17:19:32 följande:
    Tillägg: "Hur man orkar"?Det _gör_ man inte egentligen. Men vad är alternativen? Brukar fundera på det ibland. 1)Självmord2)Få ett psykbryt (det känns som det ligger nära tillhands ibland och _det_ blir man ju sjukskriven för)3)Börja knarka (på "riktigt")Det där lät ju inte så trevligt... hmm..Sorry! Men så ser mina tankebanor ut ibland.

    Oj Oj, inte bra tankar det där, klart att det är tungt när vi känner oss överkörda och missförstådda. Klart att man har känslor om att man känner sig ensamast i världen och att man inte ser någon utväg, men man vet att det finns en lösning någonstans i en som får en att kämpa på för att övervinna alla onda människor och deras sätt att behandla en.

    Jag spyr galla på alla kommentarer som folk och jag får utstå för att man inte tar oss på allvar, man förstår inte hur det nöter i ens själ och psyke att inte bli förstådd.
    Psykbryt är en härlig sak som sker alla oss med hormonbehandlingar antar jag, det finns så många extrakänslor som man får på köpet när man tar hormonerna, alla det olika medicinerna i olika former, spray, spruta, spiral eller tabletter, alla ger dom nästan samma biverkningar men framför allt så påverkar alla psyket och ens välmående inombords, förutom smärtan.

    jag känner bara att vi får hålla ihop, och genom dessa forum utbyta känslor och tankar kring vad vi känner, upplever genom denna sjukdomen.


    ENDO METRI OS, så fint namn, hur kan den göra så ont???

Svar på tråden kampen om smärtlindring med Endometrios...