kampen om smärtlindring med Endometrios...
Hej medsystrar och andra...
jag har alltid haft så himla dåligt bemötande när det kommer till smärtlindringen som emellanåt krävs för att orka med smärtan som sjukdomen ger. När man ligger där inlagd på Sahlgrenska Avd 67 så får jag kriga, i tid och otid för att dom ska förstå att Panodilen och Diklofenak, mitt inre kokar mer och mer upp efter att man ligger där och känner sig hjälplös och oförstådd. Man vill för mitt bästa inte ge mig för mycket morfin, för då slutar jag som narkoman. I våras sa till och med en sjuksyrra till mig att jag var en jävla narkoman. Men jag hade som tur var en kanonläkare som känner till min historia och hur smärtorna kan vara mot mig. Men alltid känner jag mig felbehandlad och oförstådd, inte ens kvinnor kan sätta sig in i hur det känns, att när man haft dagar med hög smärta inte orkar så mycket, att man tappat ork, kraft och då ska man ligga och be för att få en liten paus av smärtan, bara en halvtimma paus så att man kan få återhämta sig lite och samla kraft...men alltid samma sak...kriga för sin rätt att få smärtlindring som hjälper...
någon som vill dela sin uppfattning om detta?
Mvh Madeleine