kampen om smärtlindring med Endometrios...

Jag har daglig smärta av endo och även adenomyos som också är endo fast den växer inuti livmodern istället för utanpå. Jag har nu varit sjukskriven i ett år pga av smärta och blödningar. Och jag har morfin mot min smärta, inget annat hjälper. Och det får jag utskrivet av min läkare.. OxyNorm 10 mg och det är det starkaste värkmedicin som finns på recept. Och detta ska jag ta tillsammans med dexofen och alvedon.

Blev förbannad på läkare och krävde en kunnig läkare som direkt upptäckte att jag hade förstorad livmoder och att det var adenomyos.. Och även FK är förstående och har även blivit erbjuden hemhjälp av dem och så vill inte FK att jag ska gå tillbaka till mitt arbete sedan eftersom de tycker de är för tungt. Så nu är jag tack och lov tagen på allvar.. Är även vårdplanerad för operation då de ska ta bort livmodern helt.

Ja du det är vad jag läst på internet, är inte så insatt i detta men tycker de hjälper bättre för stunden. Innan hade jag ketogan men de är helt verklösa på mig för tillfället. Men huvudsaken är att man får bra vård och blir tagen på allvar och får den medicinering som passar en.. Enligt min läkare så är man tvungen att byta medicin då och då för kroppen vänjer sig också med värkmediciner och tillslut ger den ingen nytta mer än ett beroende. Ketogan har jag haft till o från i 4 år och nu hjälper alltså oxynormen bättre.
Och ja har följt många trådar om endo och märker att det är många som verkligen lider av smärta och oro. Jag precis som dem har fått kämpa tills jag fick bra hjälp av läkaren jag har idag. Det är inget snack om värkmedicinering eller sjukskrivning, eftersom jag skulle inte kunna gå och arbeta med dessa smärtor. Och när man läser om andra som inte ens får värkmedicin eller ens får vara hemma under den värsta tiden så lider jag med dem något fruktanskvärt. Hoppas så att ni alla med endo/aden och cystor hittar en läkare som verkligen hjälper och förstår hur jävligt det är. Just nu gör jag inget annat än längtar efter min op jag ska göra. Jag saknar det sociala livet något enormt. Jag vill vara mamma och jag vill kunna ta ett glas vin med goda vänner eller parta till ordentligt. Men som de ser ut idag så lever jag efter klockan och värktabletter Vad är det för liv egentligen? Nä, jag vill endast slänga bort värkmedicinen och bli människa igen. Och jag hoppas innerligt att jag inom snar framtid får göra det också. Jag måste blicka framåt och försöka vara positiv för annars skulle jag bli väldigt, väldigt deprimerad.
Lycka till alla tjejer