dikt till dödsannons

Beklagar!

Min mamma dog förra onsdagen, så jag har letat dikter som bara den sista tiden. De här två tycker jag är jättefina.

237
I glada stunder vi
fröjdades och log
Vi njöt av livets under
tills ödet hårt oss slog
När sorgen nu oss fann
vi hade ju varann
Nu viskar jag de orden
de vackraste jag vet:
Du var mitt allt på jorden
och min i evighet

316
Vi alla som känt Dig
och vet hur Du var
önskar så att Du
bland oss fanns kvar
Men nu när Du gått
dit vi alla ska gå
med glädje vi minns
allt det fina ändå