Mia-Sanningen om gömda

Men det är väl rätt uppenbart efter "Mias" egna böcker att Liza Marklund inte har gjort en ren faktaåtergivning utan snarare skrivit en skönlitterär berättelse. Att Marklund velat framställa dem som fakta är en bluff som det vore välgörligt om det blev samhällelig debatt om.

Sen att det upprör en massa skribenter här som tycker att Gömda och Asyl är "typ den bästa bok jag läst tillsammans med Pojken som kallades det, Inte utan min dotter och Linda Rosings självbiografi" känns väl föga förvånande.

Jag tycker det ärligt talat är lite läskigt med alla som går igång på så kallad mis lit och ännu läskigare är det att de viftar och fäktar mot alla som antyder att historierna är en smula kryddade. Ju snaskigare berättelse och misär som uppvisas ja desto bättre säljer böckerna och sätter man etiketten "en sanna historia" så hamnar den på topplistan bland pocketböckerna. Vidrigt tycker jag.