V.V.S-tråden - Våga Vägra Skov! Tråd nummer 13!

malvas mam:
Dennis blir 13 år i februari och han har crohns.
Är inte alltid så lätt att alla ska ta hänsyn heller.
Nu när Dennis sondas oxå så tycker syskonen att allting bara kretsar kring Dennis och sonden.
Har idag suttit med 3 av 4 barn ett par timmar på sjukhuset, då vi har lite problem med sonden.
Hoppas nu bara att han ska börja gå upp i vikt.

Har inte varit inne på läääänge känns det som. Innan jul nån gång. Hoppas alla mår bättre! Har inte läst ikapp och kommer inte göra det...för många inlägg och för lite tid och ork.

Har haft en del bra dagar och vissa jätte jobbiga. Igår var toppen och idag skit ont, så himla konstigt.

Larki: Hoppas dom kan fixa pacemakern. Krya på dig!

larki: Oj vännen, vad stongt att jobba när du inte är frisk alls! Hoppas det vänder för dig snart!

malvas mam och KiDeAITo: Håller med om prednisolonet! Inget kul kortison alls! Men jag tycker betaPred är värre... Hela jag är uppsvullen, ben och armar också... Men det har ju gjort underverk på tarmarna! Jag hoppas att era barn ska få bli bättre och slippa allt vad mediciner och sonder heter!!

 Ja och så lite egognäll från mig då....
Har fått VINTERKRÄKSJUKAN igen! Senast var ju på måndagen veckan innan jul... alltså tre veckor sen... Samma lika denna gång; Diarréer och kräkningar och nu när de är slut så har jag 39 gradersfeber (tempat efter att ha tagit 3 st alvedon för två timmar sen)
Förutom att jag håller på att svettas ihjäl så är det prima Ja jag känner mig faktiskt pigg!
Det är säkert för att jag slutat med kortisonet som jag är sjuk igen... Jag kommer nog fortsätta få vinterkräken tills jag har fått igång ett skov så jag måste börja om med kortisonet... Skulle inte förvåna mig...
Hydrokortisonet räknar jag som inte med... Hoppas på att få sluta med det också nu snart...
Nej nu ska jag sova en stund...

Sköt om er alla tarmisar och anhöriga!

Lilla näktergal & Mammasknodd: Tack för omtanken
Jodå, jag hoppas verkligen det ordnar sig, just nu pirrar det ngt helt annanstans än där det ska, har "pirret" längs benen och vid vristen.
Visst är det tungt att arbeta men jag ser det även så att jag får annat att tänka på då jag är på jobbet. Har dock blivit lite för mycket jobb på sistone men stängde av tfn i morse för jag ville ha en vilodag iaf en dag i veckan.

Sänder en kram till er alla...

Äsch, har ringt å pratat med försäkringskassan å de vill tvinga mig att jobba de få procent jag kan isåfall å som jag mår nu kan jag verkligen inte det, inte ens en procent... Springa på toaletten på ett jobb var tionde minut är inget alternativ för mig.
Så det blir snällt att gå hemma utan någonting, så jäkla surt.

larki: Ja helt klart måste du vila ju! Vad beror pirret på? (kommer inte ihåg vad du skrivit tidigare, är som en guldfisk ) Kommer du att få byta pacemaker?

Ninde: Vilka skitar dom är! Fattar dom inte vad man säger till dom? Det är ju lite svårt att åka på jobbet då du är fastklistrad till toaletten! Och vart ska man hitta orken då kroppen inte kan ta åt sig all näring? Måste man vara dödsjuk idag för att få vara sjukskriven? Stå på dig vännen!!! *kramar om*

Hej!

Mammasknodd:
Fy vad jobbigt!!!

Larki:
Tycker så synd om dig! Något som kunde blivit så bra bara KRÅNGLAR! Hur går det med jobb då? Du kunde ju inte jobba där du ville... Är du kvar på jobbet som är för tungt? Bra gjort att stänga av telefonen! Det är jättesvårt att säga nej.

Nindë Amandil:
Du väntar ju på operation ju. Läs igenom reglerna, för minns jag inte fel säger de att man har rätt till sjukpenning medans man väntar på åtgärd inom vården, ex. operation. ÖVERKLAGA!!

Hej!
Tycker denna tråden är fantastisk när man har frågor. Bara att klicka in och ni är så snälla och tar er tid att svara.
Har därför en fråga just nu... :)

Jag fick diagnosen Crohns nu i höstas.
Min mamma var inlagd nu i dagarna, hon berättade då för sin läkare att hennes dotter (alltså jag) har fått Crohns. Läkaren hade då sagt till henne (enligt henne själv), att det är något som kan gå över. Att jag inte behöver ha det för alltid.

Va? Är det så? Kan det försvinna?
Det är MYCKET möjligt att min mamma missförstått läkaren.

Jag tror läkaren menade att sjukdomen ofta går i skov = man inte behöver känna av sjukdomen hela tiden.
Har läst att för vissa kan det gå flera år mellan skoven, men det kan andra här svara bättre än mig på

Lite svårt att förklara det där pirret Det är så att pacemakern som är inopererad i korsryggen, när den är påslagen , styrs av en yttre fjärrkontroll för att ställa in program mm.
Pacemakern skickar elektriska signaler till den elektrod ( som jag har aktiverad), elektrodernas färste är i i kota S2. Det där pirret ska kännas litegrann runt omkring ändtarmen för elektroden ska aktivera så att den yttre analsfinktern ska knipa så det inte ska vara ngt läckage. Vilket inte fungerar för närvarande.

Jag har fått remiss skriven till skiktrtg för att lokalisera elektrodernas fäste ifall de inte är där dom ska vara. Ang utbyte blir det elektroderna som ska bytas ut utifall det visas galet på rtg samt att pacemakern måste opereras längre in under huden. Just nu känns halva pm under huden och det är polen som skickar de elektriska impulserna till elektroderna därav får jag en del el stötar ( påminner om att lägga handen på ett elstängsel) när jag kör bil, sitter här vi datorn, mobiltfn , ja mycket elektrisk apparatur stör så att säga.
Jag hoppas du förstod någorlunda min förklaring.