Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Tror jag tidigare skrivit i denna tråd för ung. ett år sedan när jag var i början av graviditeten av mitt andra barn.
Efter graviditet/förlossning med mitt första barn fick jag problem med att det var svårt att gå på toaletten (nr 2) och jag fick hålla emot etc. Jag uppsökte då läkare i början av andra graviditeten då jag tänkte att detta måste vara framfall av bakre slidväggen och ville ha kejsarsnitt eftersom det säkert skulle bli värre efter en andra förlossning. Läkaren kunde inte se något framfall och jag kunde sedan läsa i journalen att väggen mellan slida och rektum var något tunn. Detta var såklart inte något hon sa till mig eftersom jag då förmodligen hade propagerat hårdare för ks.

Nu efter andra förlossningen (som gick jättebra i sig!) så har jag kvar samma problem fast lite värre. Av min mellangård finns knappast något kvar trots att jag aldrig spruckit där. Tror själv att någon muskel lossnat i mellangården under första förlossningen och att det kan bidra till att det blivit knasigt. Nu med en så tunn mellangård som jag har kan det ju knappast finnas några muskelfästen alls.

Så till saken: jag vill gärna ha hjälp med detta men är rädd för obehagliga undersökningar. Måste man göra den där krystundersökningen? Någon som sluppit?  Vad tror ni, kan det vara framfall eller är det en tunn mellangård i kombination med att väggen mellan också är tunn?

För att upptäcka framför måste man nog tyvärr krysta eftersom slidväggarna kan bukta in utan att det är framfall (tydligen). Vet inte om det kan orsakas av muskelskador i mellangården men det skulle jag säkert tro. Muskelskador där är svåra att upptäcka och upptäcks tydligen vid en operation. Jag tror själv jag har något Kinas med mina muskler där. Kan inte knipa, känner mig öppen, bakre och främre slidväggen syns, har liksom inget hål längre utan helt sonika en ganska stor öppning bara...

Hej hur mår alla??? Hoppas ni har kunnat njuta lite av december och julen.
Idag mår jag sådär men det har faktiskt varit lite bättre innan. Fick en svampinfektion, som i sig iof inte var så rolig, men under tiden jag använde svampkrämen kände jag mig riktigt bra i jämförelse. Kunde tom gå några minuter som jag inte kände underlivet. Har funderingar på om det kan vara kortisonet i krämen som gjort så?? Någon som vet? Nåväl, sedan fick jag mens och att ha tampong var inte hit. Jag får in den men det känns ju hela tiden, samt när jag sätter mig ner. Pratat med gyn igen och de ska äntligen skicka iväg remissen till specialisterna nu. Bra- för snart står jag inte ut längre. Har börjat få mer ont också och det känns jobbigt. Är en diffus, generell ömhet så ingen vet ju varför...

Gissar att jag fått livmoderframfall. Ska till gyn den 17e.
Det jag undrar är : Ska man nu undvika alla sportsliga aktiviteter för resten av mitt liv??
Jag har haft häst hel mitt liv, men inte just nu och vill ta upp det igen. men är det också att glömma?

Känner mig sjukt bitter efter en rejäl sfinkterruptur och nu det här. Jag är  inte gjord för att föda barn iallafall.

Evelina: så trist! Man ska undvika tunga lyft mm så att mockning mm går ju bort, men jag har iaf kunnat rida precis som innan!

Men åhhh så trött jag blir! 
Så du menar att jag förmodligen aldrig mer kommer kunna ha egna hästar i hela mitt liv?

Tack för ditt svar!

Evelina: jodå, men inte så länge du har framfall. Det kan ju dels gå tillbaka lite och det går att operera.

Åh, blev så glad så jag grät idag. Fick brev från Linköping och de kan ta emot mig för ett första besök inom 2 månader. Hoppas, hoppas de kan hjälpa mig!!!

Vilka goda nyheter Isa!

Hej, jag är ny här på tråden och har inte läst igenom alla inlägg ännu. Det är många...

Kort om mig: jag har två barn, nu 1 och 3 år gamla. Första förlossningen (båda vaginala) var komplicerad och jag sprack jättemycket inuti i slidan, i slidväggarna liksom. Andra var enkel och komplikationsfri. Jag har inte haft några besvär alls var sig efter första eller andra förlossningen förutom att jag inte har kunnat ha tampong, den bara ramlar ut. Jag var hos gyn efter första grav (när barnet var ca 11 månader och jag hade slutat amma) och allt såg bra ut enligt gyn. Anledningen till att tampongen ramlade ut var att jag var för svag i bäckenbotten sa han. Samma sak inträffade med andra barnet (barnet slutade själv amma vid 9 månaders ålder jag fick tillbaka mensen direkt). När jag skulle testa med tampong så ramlade den bara ut. Jag började i samma veva träna i en grupp och efter ett pass med mycket hopp så började det kännas som en tyngdkänsla i underlivet. Jag blev rädd och bokade tid hos gyn och gyn sa att min slidvägg är försvagad och att bäckenbottenmuskulaturen är supersvag och att urinblåsan tyngs ner. Det är den jag ser liksom bukta ut när jag tittar med en spegel. Han sa att jag skulle knipträna. Detta var i september 2011 och jag köpte knipkulor och kniptränade tills jag blev blå och jag började samtidigt träna bålen (plankan etc). Det blev bättre och i november började jag så smått att jogga igen och det kändes så himla bra. Skavkänslan var helt borta. Sen i december, precis vid jul, blev jag superförkyld och började hosta dygnet runt typ. Jag kände hur hostan tryckte neråt i bäckenbotten och jag försökte att knipa när jag hostade men det var svårt. Att inte hosta var också helt omöjligt. Nu har jag tillbaka skavkänslan och om jag sticker in fingret så tycker jag att jag känner något som skulle kunna vara livmodern men jag vet inte riktigt. 

Är det någon som har erfarenhet av detta? Räcker det med att träna knip och bålen? Det känns så bräckligt om lite hosta och förkylning gör att jag är tillbaka på ruta noll igen. Med ett och snart två barn på dagis så känns det inte direkt som att det var sista gången i livet jag är förkyld... 

Är det någon som vet om man kan löpträna även om man har försvagad slidvägg eller kan jag aldrig mer löpträna?