Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Varför låter det så? Usch det vill jag inte....men det är så svårt att komma ihåg hur man såg ut innan. Vad är normalt liksom?? A det säger de säkert :( vad rekommenderar ni sndra mig att göra? Stå på mig o kräva op på en gång? Eller ska jag se tiden an?

Tyvärr tillhör jag Gävle :( Åh så tråkigt det låter för dig o man lider med er o självklart blir man rädd att man ska drabbas av samma sak själv:/. Jag har knappt vågat föra in mina fingrar o trycka upp den har jag inte provat, vågar liksom inte ta på den där köttiga Bullen. Fyy!! Jag förstår inte hur ni alla har sån koll på vad som är vad. Hur vet man att urinblåsan är på väg ned? När ni pratar att ngt snart är utanför, menar ni då utanför de yttre blygdläpparna? Eller menar ni de inre för isåfall är jag redan där, klumpen sitter ju för hela hålet ca 1/2 cm innanför de inre läpparna?

cissan
Man vänjer sig. Jag mår inte ett dugg psykiskt dåligt av detta. Är mest bara arg över att det ska vara så besvärligt att få hjälp. Jag skäms inte och pratar med många om mina problem. Jag är väl lite FÖR öppen haha.

Många av oss har varit här i tråden länge. Man läser på en massa, lär sig av varandra mm.

Jag tror inte att du har värre än en försvagning/framfall av den främre väggen. Ofta tar det ett tag innan urinblåsan kommer med. Men om du känner om det tar emot lite om du trycker mot köttbullen, så märker du om det bara är slemhinna eller även något bakom. Det känns ju så klart extra tydligt då om du är kissnödig.

På väg ut, Ja i mitt fall är det ju hela livmodern som kommer, så livmodertappen kommer att komma utanför slidmynningen. Sen kommer de inre blygdläpparna lite längre ner. Jag tror att man ska ha ett rejält slidväggsframfall för att bollen ska komma utanför de inre blygdläpparna.
Min boll gjorde inte det när jag opererades, om jag inte krystade ordentligt eller försökte bajsa utan att hålla emot med ett finger från slidan. Då försökte avföringen ta sig ut genom slidan, men det går ju liksom inte. Nu kommer det istället mot mellangården.

Det viktigaste för dig i ett första skede är att få reda på om alla musklerna i mellangården och slidan är hela. Är de inte det så kommer det att bli sämre och inte återhämta sig efter förlossningen.

Åh då är vi lika du o jag!! Jag pratar om detta som vad som helst, kommer ALDRIGskämmas för detta, inte mitt fel jag drabbats av detta elände! Däremot mår jag psykiskt dåligt på det sätt att jag har svårare att se framemot o glädjas över saker idag. Blir ständigt påmind om vad man har drabbats av pga skavet , svidandet samt känslan av att ngt snart faller ut! Jag hoppas det är som du tror, endast en försvagning och ngt som läker av sig självt med tiden!! O jag hoppas att du får den hjälp du borde ha rätt till utan att behöva slåss för den!! Provade känna på Bullen, läskigt o sved men kanske jag var för feg, vågade liksom inte trycka direkt....kan inte svara på omöjlig tyckte det var mjukt eller ngt där bakom 😳. Ska iaf be min bm i första hand kolla o säga vad hon tror om musklerna i skidan samt i mellangården. Jag kände på mellangården nu med men vet inte hur det ska kännas där heller. Hade inte så värst mkt känsel där 😁, men blev ju klippt precis där. Tack iaf för svar o jag ska hålla tummarna här en stund för dig i hopp om att du blir bättre!

Jag blir GALEN på detta svidande, skavande!! Hur står ni ut?? Fått för mig jag läst om Ngn. Kräm man kan smörja med, ngn som har erfarenhet Av detta? Sen undrar jag tillvägagångssättet för er att få hjälp? Jag ska ju på återkoll om 2 v o då har det gått 8 v, är det min bm som hjälper mig vidare eller bör jag ringa Gyn Själv? Jag står inte ut, blir så ledsen o frustrerad att inte fungera normalt! Vill ut o gå med min fina nya vagn, inte bara titta på den :( O allt annat! Kommer bli galen om jag ska vänta i 6 månader o hoppas på att kroppen ska fixa detta själv....även om jag önskar att den gör det såklart ...

Åh vad trött jag blir. Ringde ds idag. Nu har ackis skrivit i remissen att jag vill ha operation och att Nina föreslagit det, men att de undrade om det var nödvändigt? Vet inte om de undrade om allt var nödvändigt eller bara om det var återuppbyggnaden som var det. De hade i alla fall skickat en betalningsförbindelse, förhoppningsvis även för kommande operation.

Läkarna på ds skulle ta upp och diskutera mig på mötet på Tisdag, så först efter det vet jag mer.  Ska jag ändå behöva fortsätta bråka?

Cissan
Du är nyförlöst så håll ut. Se upp bara så att du inte fått svampinfektion som kan förvärra skavkänslan. Köp östrogenvagitorier på apoteket, som hjälper slemhinnorna att återhämta sig. Det är lite kladdigt och bökigt, men värt det. Jag märkte dock ingen skillnad, men kommer nog använda det inför nästa operation i alla fall.

Cissan- jag stog knappt ut ska jag säga. Grät i princip hela dagarna, önskade stundtals att jag skulle drabbas av någon allvarlig sjukdom eftersom jag inte tyckte livet var värt att leva med de problem jag hade (skrämmande jag vet), hade smärtor och skav hela tiden och det sociala livet (och ffa motionen) var noll. Men mitt blev ju lite bättre när jag slutade amma och mensen återkom. Och sedan ytterligare bättre efter op. Jag pratade mkt med en väninna, grät och uttryckte min ilska och frustration till henne. Hon höll mig sällskap många kvällar då sambon jobbade och vi tittade på film och jag bara grät. Utan henne vet jag inte hur det hade gått. Jag ältar och återupplever fortfarande förlossningen och har diagnosticerat mig själv med PTSD. Hade kanske behövt hjälp att prata professionellt men samtidigt vet jag inte hur det hade hjälpt mig. Jag bara ångrade så mkt som hände, ältade allt som hänt och ville vrida tillbaka klockan. Vill fortfarande vrida tillbaka klockan och ändra min vaginala förlossning till ett kejsarsnitt. Ångrar att jag inte gick på snittsamtalet utan lät mig övertalas till vaginalförlossning, ångrar att jag inte var mer påläst innan om deras riktlinjer, ångrar att jag inte krävde ett TUL innan igångsättningen, ångrar att jag inte krävde ett snitt innan andra igångssättningsförsöket mm mm. Samtidigt vet jag ju att det är lätt att vara efterklok och jag gjorde helt rätt, just då. Ett par missar från förlossningens sida som jag fortfarande grunnar på om jag ska anmäla. Dels för min egen sinnesfrid och upprättelse och dels för att andra inte ska drabbas.

Så- hur står man ut? Ja du... Har du någon du kan prata med, gråta med, och som bara kan vara hos dig de gångerna du inte orkar vara social. Har du en förstående man är det ju kanon. Tyvärr är min av den mer oförstående sorten så det hjälpte föga.

Krämen du tänker på är nog Östrogenkräm. Jag provade utan effekt. Man kan använda den främst om man ammar eftersom slemhinnorna är så torra och sköra då.

Ja jag håller ut men skulle vara så surt om Man går o har ont i flera månader o sen slutar det iaf i op, då önskar jag att man hade fått hjälp tidigare! Ok ska prova krämen. Tack!